Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SFÄRULIT svä1rɯli4t l. 1r-, l. -ru-, äv. sf-, l. SFÄROLIT -ro- l. -rω-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-ro- 1887 osv. -ru- 1946 osv.)
Etymologi
[jfr t. sphärolith, sphärulit, eng. spherulite, fr. sphérolithe; bildat med ändelsen -it (jfr DIORIT) till lat. sphærula, diminutivform till sphæra (se SFÄR); formen sfärolit beror på anslutning till SFÄRO- o. -lit (se OOLIT)]
geol. klotformigt l. rosettliknande aggregat av kristaller som radiera från ett centrum. Svenonius Stenr. 158 (1887). Ärtstora korn .., hvilka .. under mikroskopet visa sig vara små sfäroliter af delvis till järnoxidhydrat öfvergånget järnkarbonat. SvGeolU Ca 6: 20 (1915). 2BonnierKL (1946).
Avledn.: SFÄRULITISK l. SFÄROLITISK, adj. [jfr t. sphärolithisch, eng. spherulitic, fr. sphérolithique] geol. som utgöres av l. har avseende på sfärolit(er). 2UB 5: 33 (1902; om bildningar).

 

Spalt S 2083 band 25, 1967

Webbansvarig