Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SEMEJOGRAFI semäj1ografi4 l. -j1ω-, l. 10104, förr äv. SEMIOGRAFI, r. l. f.; best. -en l. -n.
Ordformer
(förr äv. -graphi. semeio- 1859—1965. semio- 1864—1871)
Etymologi
[jfr t. sem(e)iographie, eng. sem(e)iography, fr. sém(é)iographie; av gr. σημειο– (ssgsform till σημεῖον. tecken, till σῆμα, tecken; se SEMAFOR) o. -GRAFI. — Jfr SEMIOLOGI, SEMIOTISK]
1) (numera föga br.) lära(n) om tonernas beteckning gm notskrift; notskrift; förr äv. allmännare, ss. sammanfattande beteckning på skrift medelst symboler som icke äro bokstäver l. siffror (t. ex. stenografi). 2VittAH 22: 197 (1861). Ekbohrn (1904; äv. allmännare). BonnierKL (1927).
2) (mera tillf.) med. symtomlära, symtomatologi; jfr SEMIOLOGI, SEMIOTIK 1. Wernstedt (1943). Renander Wernstedt (1965).

 

Spalt S 1832 band 25, 1967

Webbansvarig