Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SELIN, r. l. m.; pl. -er (Lagerlöf Theokr. 77 (1884)).
Etymologi
[i bet. 1 av gr. σέλινον, selleri, persilja, av omtvistat urspr.; i bet. 2 av det nylat. släktnamnet Selinum, av gr. σέλινον. — Jfr SELLERI]
(†)
1) om selleri. Omkring (källan) stod säfven i massa, / .. jämte seliner med frodiga blad och krypande hundtand. Lagerlöf Theokr. 77 (1884). Dens. HomOd. 57 (1908).
2) om (växt av) släktet Selinum Lin. (som i äldre systematik äv. innefattade arten Peucedanum palustre Moench, mossrot). Liljeblad Fl. 121 (1798). Därs. 162 (1816). jfr: Kärr-Selin. Liljeblad Fl. 121 (1798; om mossrot). jfr ÄNGS-SELIN.
Ssg (†): (2) SELIN-ÖRT. växten Selinum carvifolia Lin., krusfrö. Nyman VäxtNatH 1: 217 (1867).

 

Spalt S 1823 band 25, 1967

Webbansvarig