Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SEDVANLIG se3d~va2nlig, adj. -are. adv. -EN (Stiernman Riksd. 412 (1594) osv.), -T (numera bl. tillf., Lind (1738), Expressen 1960, nr 253, s. 6).
Ordformer
(sed- 1589 osv. sede- 1646. -van- (-u-) 1589 osv. -vanne- 1656. -ven- 1613. -vän- 1593. -ligit, n. sg. 15891697)
Etymologi
[jfr d. sædvanlig, nor. sedvanlig; till SEDVANA. — Jfr SEDVÄNJELIG]
1) som utgör l. är i enlighet med allmänt vedertagen sed l. vedertaget bruk l. allmänt godtagen regel, som är vad som (i ett visst fall) brukas l. kommer i fråga i enlighet med allmänt vedertagen sed, sedvanemässig, traditionell, hävdvunnen; allmänt bruklig l. praktiserad, gängse, vedertagen, övlig; vanlig; stundom närmande sig o. svårt att skilja från 3. 2SthmTb. 8: 110 (1589). För än sådane Cröningz Festiviteter äro ändadhe, är Sedhwanlighit, at Konungen the män som aff Rijket någhot gott förskylt haffua, medh Greffua, Frijherra, Riddare nampn och ähra begåfuar. Tempeus Messenius 64 (1612). Lönen skulle bli som för ”andre wåre Swenske Soldater Tree daler om månaden, och där uttöfuer en sedhuanligh Hoffklädningh om åhret och deres sedwenlige hofspisning.” Livrustk. 1940—42, s. 174 (1613). Den 28 (juni): Omblåstes på Sedhwanlige Ortter att Stenderne .. sigh skole försambla på Rikzsalen. RARP 1: 99 (1629). (K. XV) försummade .. ej att deltaga i (kungl. jakt-)klubbens sedvanliga Ölandsfärd. ActaOel. 3: 33 (1926). Den vidare behandlingen sker i huvudsak efter sedvanliga textiltekniska metoder. Form 1946, s. 23. — jfr O-SEDVANLIG. — särsk.
a) i n. sg. best. i substantivisk anv.: det allmänt vedertagna l. brukliga, seden. Schroderus Os. 2: 674 (1635). Böjelsen, att i vigtigare ärender rätta sig efter det sedvanliga. Nordström Samh. 2: 235 (1840).
b) (numera bl. tillf.) ss. adv.: i enlighet med allmänt vedertagen sed l. vedertaget bruk l. allmänt godtagen regel; på traditionellt l. hävdvunnet sätt, traditionellt. Lind (1738). Två får sedvanligt han slagtar / Och två galtar och två svartryggiga glänsande stutar (på årsdagen av faderns död). Adlerbeth Æn. 107 (1804). Mera Scyternas lif är sällt, / Som sedvanligt sitt tjäll föra på svängda hjul. Dens. HorOd. 124 (1817). I valkampsfinalen uppträdde statsminister Erlander, sedvanligt, på lördagskvällen. Expressen 1960, nr 253, s. 6.
c) [jfr b] (†) i uttr. som sedvanligen är, som sedvanligt är, som det brukas enligt gammal sed. Stiernman Riksd. 412 (1594).
2) som utgör l. är i enlighet med en viss persons (l. ett visst djurs) vanemässiga sätt att handla l. uppträda i visst avseende l. hör till en viss persons vanor, som är vad en viss person brukar göra l. praktisera l. vad som vanligen utmärker l. drabbar l. händer en viss person, vanlig; ofta närmande sig o. svårt att skilja från 3. Så hafwer Gudh egönom min Sedwanlige Siukdom, förhindrett mig bådhe dett ene och dett andre opsått. BrinkmArch. 2: 109 (1606). H: K: Mtt: .. förmoder att Ständerne medh sedwanligh flijt och nijtelskan till Fäderneslandzens wälstånd de Erender som proponerede warda huxa och betänkia. RARP 1: 71 (1627). Jag repeterar först min sedvanlige undskyllen, ded jag icke så idkeligen schrijffver, som mig borde. AOxenstierna 7: 610 (1632). Rättvisans representant på Storgatan bekostade henne sedan sjutton år tillbaka en aktningsfull honnör var förmiddag, då hon gjorde den sedvanliga visiten på torget. Carlsson 4711 16 (1921). — särsk. (†) i uttr. ngn är sedvanlig att göra ngt, ngn brukar göra ngt. Sådant och meehr måste iagh ehrfahra, hvilkett alldrig iag var sedvaanlig att giöra. VDAkt. 1684, nr 215.
3) allmännare: som (i föreliggande fall) brukar inträffa l. förekomma l. användas l. praktiseras, som är av det slag som vanligen förekommer l. användes l. praktiseras, allmänt förekommande, vanlig, bruklig; i vissa fall liktydigt med: normal, ordinär; stundom närmande sig bet.: banal; ss. adv.: vanligen, i allmänhet; jfr 1, 2. AOxenstierna 1: 514 (c. 1624). Intet nytt vthan itt allment och mächta sedwanligit Ting är thet, at Menniskiorna drabba olijka Gifftermål. Schroderus Albert. 2: 8 (1638). Att med sanning och artistisk trohet afskildra menniskolifvet i dess charakteristiska belägenheter, dömdes prosaiskt och sedvanligt. Rydqvist i 2SAH 12: 473 (1827). (Efter-)som varda, i egenskap af hjelpverb, .. icke sedvanligen brukas uti tal. Dens. SSL 1: 207 (1850). Troende att det sedvanliga regnet infunnit sig, ämna vi just spänna upp paraplyerna då .. ovädret bryter löst. Idun 1888, s. 176. Som afslutningsnummer åhördes med glädje Sjögrens .. e-moll-sonat, som väckte sedvanlig förtjusning. PT 1910, nr 233 A, s. 3. Linjer som gå vågrät från Månberget till handens ytterkant och kring denna visa resor utöver de sedvanliga. KiromantHeml. 43 (1946). — jfr O-SEDVANLIG. — särsk. i n. sg. best. i substantivisk anv.: det vanliga l. ordinära. Slösare med själens krafter, lika väl som med kroppens, var han aldrig nöjd med det måttliga och sedvanliga. Rydqvist i 2SAH 12: 317 (1827). Hedberg SvSkådesp. 97 (1844).
Avledn.: SEDVANLIGHET, r. l. f. [jfr d. sædvanlighed] till 1, 2, 3: egenskapen l. förhållandet att vara sedvanlig; särsk. dels i uttr. efter sedvanligheten, i enlighet med allmän sed resp. ngns l. ngras vanor l. vad som är vanligt, dels (†) konkretare: allmänt skick, sed(vana) o. d. Denne Specification är .. effter sedwanligheeten upsatt. VDR 1698, Verif. 757. Troligt är det att .. (vid skattläggningen) blifvit följd en viss uråldrig sedvanlighet. Rabenius Kam. § 103 (1825). (Orrarna) voro efter sedvanligheten mycket skygga. Munsterhjelm Trapperl. 1: 58 (1918).

 

Spalt S 1607 band 24, 1965

Webbansvarig