Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SEDSAMLIGA l. SEDOSAMLIGA l. SEDOSAMLIGEN, adv.
Ordformer
(sedosamliga c. 1755. sedosamligen c. 1755. sedsamliga 1640)
Etymologi
[jfr ä. d. sedsommelig, adj., o. fvn. siðsamligr, adj., båda med bet.: sedesam, hövisk o. d.; avledn. av SEDESAM]
(†) i enlighet med god sed, sedesamt, höviskt. Linc. (1640). Schultze Ordb. 4065 (c. 1755).

 

Spalt S 1604 band 24, 1965

Webbansvarig