Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SEDITIÖS, adj. (seditsiös Schück (1854); – -tschö´s Dalin).
Ordformer
(sedetiös 1890. seditieus 1716. seditieux 1668 (: seditieuxe, pl.). seditiös 1845—1916)
Etymologi
[jfr (ä.) t. seditiös, eng. seditious; av fr. séditieux, av lat. seditiosus, till seditio (se SEDITION)]
(†) upprorisk. Capellanens i Malmö seditieuxe predickninger och för rätte stellelsse. Banér GenGuvBer. 29 (1668). Dalin (1854). 2NF (1916).

 

Spalt S 1598 band 24, 1965

Webbansvarig