Publicerad 1964   Lämna synpunkter
SAMBUKA sambɯ4ka, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. SAMBUK, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-bucca 1773. -buce 1773. -buk 1823 (: Sambuken, sg. best.)—1840 (: sambuker, pl.). -buka (-buca) 1842 osv. -byka 1853)
Etymologi
[jfr t. sambuka, eng. sambuca, sambuke, sambuc(e), fr. sambuque; av lat. sambuca, av gr. σαμβύκη, av ovisst (sannol. asiatiskt) urspr.; jfr (det möjl. från gr. lånade) aram. sabbekā]
1) mus. ett slags under forntiden (bl. a. i Babylonien o. Grekland) använt trekantigt stränginstrument. Hülphers Mus. 82 (1773). Den grekiska Sambuken hade fyra strängar, som sedermera ökades ända till 20. Palmblad Palæst. 181 (1823; uppl. 1842: Sambukan). Spela sambyka. Melin 2: 786 (1853). Ljudet av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare, säckpipor och allahanda andra instrumenter. Dan. 3: 5 (Bib. 1917).
2) [stormbryggan liknade till formen en sambuka (i bet. 1)] (†) ett slags förr använd stormbrygga. Dalin (1871). Ekbohrn (1904).

 

Spalt S 444 band 24, 1964

Webbansvarig