Publicerad 1964   Lämna synpunkter
SAMANID sam1ani4d, om person m.||ig., om sak r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. samanide, eng. samanid, fr. samanides, pl.; till SAMAN, by i närheten av staden Balch i nuvarande Afganistan; dynastiens grundare var herre över denna by]
1) hist. medlem av en dynasti som 874—999 härskade över ett välde (med växlande utsträckning) i nordöstra Främre Asien o. Västturkestan (med huvudstad i Buchara); i sht i pl. Samanidernes dynasti. Held o. Corvin 2: 230 (1848). (År) 874 ställdes samaniden Nasr i Samarkand som vasall direkt under kalifatet. 2SvUppslB (1952).
2) arkeol. o. num. samanidmynt. Fornv. 1915, s. 204. UpplFmT 37—39: 395 (1924).
Ssgr (till 1): SAMANID-FURSTE. hist. jfr samanid 1. SvUppslB 23: 1061 (1935). —
-KULTUR. hist. om den kultur som härskade i samanidernas välde. Fornv. 1931, s. 307. —
-MYNT. arkeol. o. num. mynt härrörande från samanidernas välde; jfr samanid 2. På det första .. (av vissa ryska gravfält) innehöllo några gravar samanidmynt från början av 900-talet. Fornv. 1940, s. 163.
Avledn.: SAMANIDISK, adj. [jfr t. samanidisch] hist. till 1: som utgör l. tillhör l. har avseende på samaniderna l. deras välde l. deras tid. Schlosser Verldsh. 5: 146 (1857).

 

Spalt S 427 band 24, 1964

Webbansvarig