Publicerad 1964   Lämna synpunkter
SALVIA sal4via, äv. (i sht i folkligt spr. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) 032 l. 040 (salvi`a Weste; sállvia Dalin; salvi4a l. 032 LoW (1911); sa´lvia (folkl. mest -īa; akut l. grav) Östergren; rimmande med befria Bellman (BellmS) 5: 86 (1783), med Mia Karlfeldt FlBell. 91 (1918)), äv. (numera nästan bl. i folkvisan ”Uti vår hage”) SALIVIA sal1ivi3a2 l. 1040 l. SALIVEJA sal1iväj3a2 l. 1040, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Weste FörslSAOB (c. 1815) osv.) ((†) -er Visb. 2: 235 (c. 1600), Forsius Phys. 197 (1611)).
Ordformer
(salbei- i ssgr 1642 (: Salbei Örtz Wijn .. Salbei Wijn). saliveja 1926 osv. salivia 1897 osv. sallevia 1716. saluidh 1558—59. salvi (-ui, -wij) 15381858. salvi- (-uii-) i ssgr 1558 (: saluii salat)1827 (: Salvi-slägtet). salvia (-ll-, -u-, -(i)j-) 1555 osv. salvie (-ll-, -u-) 15401798)
Etymologi
[fsv. salvia, salui; jfr fd. saluiæ, salui (d. salvie), fsax. salƀiga, selƀia, salia, mlt. salvī(g)e, salvei(g)e, salvei, selve, mnl. saelge, salie, selve (holl. salie), fht. salbeia, salveia, mht. salbeie, salveie, salvei m. m., t. salbei (i ä. t. o. t. dial. äv. salbi(e)n m. m.), feng. saluie, ffr. salge (fr. sauge), it. o. span. salvia; av lat. salvia, avledn. av salvus (se SALVAGARDE)]
1) i sht bot. (växt tillhörande) släktet Salvia Lin.; särsk. om den i sht förr ss. krydd- o. medicinalväxt odlade halvbusken Salvia officinalis Lin. (äv. kallad äkta l. tysk salvia), kryddsalvia, trädgårdssalvia; äv. (i sht om ä. förh.) om de (torkade o.) ss. krydda l. läkemedel använda gröna delarna (i sht bladen) av denna växt (jfr SALVIA-BLAD); ofta svårt att skilja från 2 a. VarRerV 58 (1538). Salvia stempner Blodh i Såår. Månsson Ört. 28 (1642). Tagh .. Löök, Persilia och Timian, litet Tysk Salwia .. (m. m.), och lät thet .. (o. fiskspadet) siuda tilhoopa. Kockeb. D 2 a (1650). Kom räcken mig et glas af kryddvin och salvia, / Kan hända de mit blod från dödens köld befria. Bellman (BellmS) 5: 86 (1783). 60 ort salvia. Leufvenmark Vin. 1: 95 (1869). Fries Ordb. (c. 1870: Äkta). Kom liljor och akvileja. / Kom, rosor och salivia! Svensson Sångb. 2: 154 (1897); jfr SagSed 1955, s. 52. Från Italien förde benediktinermunkarna salvian vida omkring i Europa, och den blev snart en av klosterträdgårdarnas vanligare läkeväxter. Gentz Lindgren 206 (1933). Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. (1947; om släktet). — jfr KRANS-, MUSKATELL-, PRAKT-, SAFIR-, SILVER-, SKOGS-, TRÄDGÅRDS-, TYSK-SALVIA. — särsk.
a) (†) i förb. med adj. l., i ssgr, adjektivisk l. substantivisk förled i beteckningar för (ss. olika arter uppfattade) former av kryddsalvia.
α) om en bredbladig form av kryddsalvia; i uttr. stor salvia [jfr t. grosser salbei], bred salvia [jfr t. breiter salbei], bredbladig l. rundbladig l. tysk salvia. (Lat.) Salvia major. (Sv.) Stoor Salwie, Bredh Salwie. Franckenius Spec. E 2 a (1638). Därs. D 2 b (1659: Tysk). Rudbeck HortBot. 102 (1685: Rundbladig). Nordforss (1805: Bred-bladig).
β) om en smalbladig form av kryddsalvia; dels i uttr. smalbladig salvia, dels i ssgrna LILLE-, SPETS-, TYSK-, ÖRE-SALVIA. Nordforss (1805). jfr Franckenius Spec. D 2 b (1659: Lille-Salwie).
b) (utom i ssgn ÄNGS-SALVIA numera bl. mera tillf.) om arten Salvia pratensis Lin., ängssalvia. Salvia, äfven Ängsalvia .., växer vild vid åkrar och ängsvägar, vid Högstadsbro samt i Wendels socken i Upland. SKL (1850). Lindman FanerogFl. 473 (1918).
c) (†) i uttr. örad salvia, om arten Salvia verticillata Lin., kranssalvia. Lilja SkånFl. 796 (1870).
d) (†) om salvia använd ss. huvudbeståndsdel i ett slags bakverk (sannol. bestående av salviablad doppade i frityrdeg o. stekta i flottyr l. dyl.); särsk. i uttr. bakad salvia, om sådant bakverk; jfr SALVIA-BAKELSE o. BAKA, v. 2 b. Såcker .. om Afftonen .. til Backat Saluia. KryddRSthm 1555, s. 24. 6 iunii Om Afftanen tiill kiöckitt tiill att backa saluie (användes) Renst win — 1 stop. VinkällRSthm 1557. Sallwÿa bakat. HovförtärSthm 15/6 1636 C.
2) i utvidgad anv., om l. med inbegrepp av vissa växter som (särsk. gm sin kryddlukt) likna salvia (i bet. 1).
a) i sht bot. (den för sin aromatiska doft, förr äv. ss. medicinalväxt odlade) växten Chrysanthemum balsamita Lin., balsamblad (jfr LUKT-BLAD); förr äv. om (de torkade o.) ss. läkemedel använda gröna delarna av denna växt; särsk. i uttr. svensk, äv. oäkta, förr äv. vanlig l. gemen salvia. Franckenius Spec. D 2 a (1638: Swensk). Månsson Trääg. 35 (1643: Gemeen). Swensk Salwia, Menta Græca. Pulveriserat, och ther vthi blandat Korn-Miöl och litet Watn, och ther med giort som en Gröt, lagd på Buken emellan Naflan och then lönliga Lemmen, förtärer myckin Fuchtighet i Blåsan och Tarmarna. IErici Colerus 1: 154 (c. 1645). (För beredning av) Gement Slagwatn Tag Salvia bägge slagen, dock mäst af den Swänska, hiärtans frögd, poleya, meyram, mynta, lavendel (m. m.). Valleria Hush. 60 (c. 1710); jfr 1. Lilja SkånFl. 592 (1870: Wanlig). De äldre (kvinnorna sitta i kyrkan) med små kvastar av lavendel och salvia. Hinde Byvallaf. 96 (1927); möjl. till 1. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 87 (1946: Svensk). — jfr LUKT-, SLÄT-SALVIA.
b) (†) i uttr. vild salvia, om olika slag av i Västindien förekommande aromatiska buskar l. örter. (I danska Västindien) finnas allehanda sorter Balsamiska buskar och örter med wällucktande, merendels ludna blad, (Varronia bullata. Lantana involucrata. Croton flavens & c.) och kallas wild Balsam-: wild Sali eller Salwia. Oldendorp 1: 182 (1786; t. orig.: wilde Sali oder Salbey).
c) (†) kyndel. Nordforss (1805).
Ssgr (i allm. till 1): A (†): SALVI-SALLAD, -SLÄKTE(T), -VIN, -ÖRT, se B.
B: SALVIA-ART. Fristedt Pharm. 96 (1873).
-BAKELSE. [jfr t. salbeikuchen, bakverk bestående av salviablad som doppats i frityrdeg o. sedan stekts i flottyr l. dyl.] (†) om ett slags bakverk vari salvia ingår; jfr salvia 1 d. HovförtärSthm 17/6 1636 C.
(1, 2) -BLAD. (salvia- 1869 osv. salvie- 1567 osv.) särsk. till 1, om blad av l. från kryddsalvia; ofta i pl.; särsk. (i sht förr) om drog bestående av bladen o. bladskotten från denna växt. (Efter åderlåtning) skal man .. äta itt stycke brödh eller Saluie bladh doppat j wijn. Ps. 1567, Kal. s. C 2 b. 2NF 24: 545 (1916; om drogen).
(1, 2) -BLOMMA, r. l. f. (salvie- 1698 osv.) särsk. till 1, om blomma av l. från kryddsalvia; ofta i pl.; särsk. (i sht förr) om drog av blommorna från denna växt. ApotT 1698, s. Q 2 b.
-BRÄNNVIN. (salvie- 1590 osv.) (förr) med salvia kryddat brännvin (med medicinsk anv.). VinkällRSthm 1590.
-BUSKE. (salvie- 1861 osv.) [jfr t. salbeibusch] (mera tillf.) (buskformigt bestånd av) salvia. Eichhorn Boccaccio Dec. 1: 444 (1861).
-DRYCK. (salvie- 1805 osv.) [jfr t. salbeitrank] (förr) dryck (med medicinsk anv.) beredd av salvia l. med salvia ss. ingrediens; jfr -te, -vatten, -vin, -öl. Nordforss (1805).
(1, 2) -FRÖ, n. (salvie- 1578 osv.) särsk. till 1; förr äv. med medicinsk anv. BOlavi 118 a (1578). ApotT 1739, s. 71.
-KONSERV. (salvie- 1698 osv.) (förr) konserv (se d. o. 1) beredd av salviablommor som stötts till mos o. blandats med socker. ApotT 1698, s. 17.
-KVAST. (numera bl. tillf.) sammanbuntat knippe av kvistar av kryddsalvia (förr använt vid matlagning); jfr kvast 3 c. Spadet .. stänckies vppå Steeken medh een Salviaquast. Salé 16 (1664).
-LAG, r. l. m. (salvie- 1642 osv.) (förr) extrakt l. avkok av salvia; jfr -vatten. Månsson Åderlåt. 22 (1642).
(1, 2) -LUKT. (salvia- 1900 osv. salvie- 1900 osv.) SAOL (1900).
-OLJA, r. l. f. (salvia- 1831 osv. salvie- 1698 osv.) [jfr t. salbeiöl] (i fackspr.) eterisk olja som utvinnes ur (blad av) salvia (o. användes vid tillverkning av parfymerivaror o. d.); förr äv. med medicinsk anv. ApotT 1698, s. 55.
-OST. (salvie- 1815 osv.) (i sht förr) ost kryddad med salvia. Synnerberg 2: 17 (1815). Salvieost, (dvs.) Ost, kryddad med salvia, fås från Böhmen. Åstrand (1855).
(1, 2) -SAFT. (salvie- 1650 osv.) [jfr t. salbeisaft, ä. t. äv. salviensaft] särsk. till 1, om saft ur l. extrakt från kryddsalvia (förr använd (använt) ss. (ingrediens i) läkemedel; jfr -lag, -te). Hildebrand MagNat. 17, 93 (1650).
-SALLAD. (salvi- 1558—59) (förr) sallad beredd av salvia. KryddRSthm 1558—59, s. 217 (: saluii salat).
-SLÄKTE(T). (salvi- 1827. salvia- 1867 osv. salvie- 1904 osv.) bot. släktet Salvia Lin. SvBot. nr 667 (1827).
(1, 2) -STJÄLK. (salvie- 1589 osv.) Berchelt PestOrs. D 5 b (1589).
(1, 2) -STÅND. (salvia- 1911 osv. salvie- 1655 osv.) HovförtärSthm 1655, s. 44.
-TE. (salvia- 1816 osv. salvie- (-iæ-) 1759 osv.) (i sht förr) farm. infusion (se d. o. 3) på salviablad. Haartman Sjukd. 5 (1759).
-VATTEN. (salvia- 1871 osv. salvie- 1572 osv. salvien- 1672) [jfr t. salbeiwasser] (förr) extrakt l. destillat av salvia med vatten; jfr -lag. Lemnius Pest. 19 (1572; uppl. 1917).
-VIN. (salvi- 1642 (: Salbei Wijn). salvie- 1578 osv.) [jfr t. salbeiwein] (förr) vin med medicinell anv., berett gm extrahering av salvia med vin. BOlavi 3 b (1578).
-ÖL. (salvie- 1589 osv.) [fsv. salvio öl] (förr) med salvia kryddat öl (med medicinsk anv.). Berchelt PestOrs. D 2 a (1589).
-ÖRT. (salvi- 1642 (: Salbei Örtz Wijn). salvia- 1894 osv.) (numera bl. tillf.) = salvia 1. Pipping Carducci Dikt. 86 (1894).
Ssg (†): salviaörts-vin. = salvia-vin. Månsson Åderlåt. 147 (1642).
C (förr äv. salviæ-) [delvis av lat. salviæ, gen. sg. av salvia] (i sht ngt ålderdomligt): SALVIE-BLAD, -BLOMMA, se B.
-BLOMSTER. (†) (blomma av) kryddsalvia (med medicinsk anv.); särsk. i uttr. tyskt salvieblomster; anträffat bl. i pl. o. ss. förled i ssg. Tydsk Saluie blomster. Berchelt PestOrs. D 8 b (1589). ApotT 1698, s. 28.
Ssg (†): salvieblomsters-socker. salviakonserv. 2LinkBiblH 4: 80 (c. 1550).
-BRÄNNVIN, -BUSKE, -DRYCK, -FRÖ, se B.
-GRÄS. (†) (drog av) kryddsalvia. ApotT 1698, s. Q 2 b.
-KONSERV, -LAG, -LUKT, -OLJA, -OST, se B.
(jfr 2 a) -RENFANA. (†) balsamblad. Liljeblad Fl. 280 (1792). Roselli SvÖrtb. 51 (1884).
-SAFT, -SLÄKTE(T), se B.
-SPIRITUS. (†) destillat av salvia med sprit. ApotT 1698, s. Q 2 b. Därs. 1739, s. 77. —
-STJÄLK, -STÅND, -TE, -VATTEN, -VIN, -ÖL, se B.
D [efter ä. t. salvien-] (†): SALVIEN-VATTEN, se B.

 

Spalt S 417 band 24, 1964

Webbansvarig