Publicerad 1963   Lämna synpunkter
SAKTELIGA sak3telig2a l. 3002, äv. -li2ga, l. SAKTELIGEN -lig2en l. —02, äv. -li2gen, l. SAKTELIGT -lig2t l. (numera bl. i vitter stil, med ålderdomlig prägel) SAKTELIG -lig2 l. (numera nästan bl. i Finl. men där oftast) SAKTLIGA sak3tlig2a l. 302 l. SAKTLIGEN -lig2en l. —02 l. SAKTLIGT -lig2t l. (ålderdomligt) SAKTLIG -lig2, adv. -are.
Ordformer
(sacht- 16211745. sacht(t)e- 15281755. saffte- 1572. sagt- 1884. sagte- 18201888. sakt- (sackt-) 1674 osv. sakte- (sackte-) 1566 osv. -li 1707. -lig 1587 osv. -liga 1528 osv. -lige 15581561. -ligen 1545 osv. -ligt 1805 osv.)
Etymologi
[fsv. saktelika; jfr fd. saktelig(e) (d. sagtelig, ä. d. äv. sagteligen); av mlt. sacht(e)līke(n); jfr mnl. sachtelike, saftelike, t. sachtlich; avledn. av SAKTA, adj.]
1) (†) behagligt l. mjukt. (Vad äro) Lungorne, annat än små bällger eller pustor, the ther .. hiertat medh frisk wäder .. förfriska, och såsom Silkes-hyjender, then ädla Skatten sacktligen omgifwa? Columbus BiblW O 3 b (1674). Af allt hvad menskan äger / Blir dygden ensam qvar (i döden): den bäddar hennes läger / Så sakteligt, så ljuft! Wallin Vitt. 1: 26 (1805).
2) sakta (se SAKTA, adj. II 1); ofta med mer l. mindre tydlig anslutning till 5; numera i sht i vitter stil l. (företrädesvis i uttr. så sakteliga) vard., ofta med ngt ålderdomlig prägel. OPetri Kr. 271 (c. 1540). (Ester) toogh twå tiänistapijghor medh sigh, och stodde (dvs. stödde) sigh sachteligha widh then ena. St. av Est. 5: 3 (Bib. 1541). (De) rodde alt sachtelige, så han bleff them icke warse för än the wore hardt hoes honom. Svart G1 142 (1561). (Innan det nyfödda barnet badas) skal man och så sachteligen vthsträckia Barnets .. Täär. Schroderus Modersch. M 1 a (1642). Tammelander tilstod det han hafft en steen uti sin hand, och emedan han wiste det Mathesius war wähl bekant med Apothekaren, så mente han, det han wille sachteliga kasta en steen på hans fönster. ConsAcAboP 8: 253 (1702). Men ther (i paradiset) war altid lugnt, och wädret sachtelig, / Som Jungfrur mycket nätt sin solfiär, rörde sigh. Spegel ÖPar. 16 (1705). Ulysses de lyftade ner .. / läggande saktligen ned den sofvande kungen på sanden. Lagerlöf HomOd. 157 (1908); jfr 5. Och vinden drog så saktelig, och nere invid stranden, / där smög en bölja kärleksfull till snäckan uti sanden. Sjöberg FridaB 2 (1922); möjl. till SAKTELIG 1. — särsk. (†)
a) = SAKTA, adj. II 1 b. Schroderus Os. III. 2: 78 (1635). (Döden) söfde’n sacktelig och läte’n dö i roo. Holmström Vitt. 197 (c. 1700).
b) övergående i bet.: utan (svårare) plågor, (jämförelsevis) smärtfritt. Om någor Quinna pijnas medh barn .. (skola de närvarande kvinnorna) binda Coril på hennes låår, ty then hielper effter sin natur, sachteligen till att föda och snart. OMartini Läk. 35 (c. 1600).
3) i fråga om ljud l. röst o. d., = SAKTA, adj. II 2 (b); äv. med mer l. mindre tydlig anslutning till 5; numera nästan bl. i vitter stil, ofta med ngt ålderdomlig prägel. Källor och lefwande Watn, fördeelt vti månge små Bäckiar, / Ruska så sachtliga fram. Stiernhielm Herc. 267 (c. 1652, 1668); jfr RUSKA FRAM. Runius (SVS) 1: 184 (1707; i fråga om viskande). De .. sjöngo så saktelig denna sång. Ling Gylfe 317 (1814). Så saktelig susar vindens sång. Slotte Sång. 25 (1918). Han hade börjat så sakteliga och alla sutto droppstilla för att kunna uppfatta orden. Blomberg LandLåg. 14 (1930).
4) (numera nästan bl. i Finl.) stillsamt, lugnt (se LUGN, adj. 4); fridsamt l. saktmodigt; milt; i uttr. så sakteligen äv. (i fråga om kiv): helt stillsamt, så smått (utan häftighet l. vrede); jfr SAKTA, adj. II 3, 4. Interim hade Hendrich Krämer och Jacob så sachtteligen sigh emellan kijfuatt, huillcken dhere större contribution uthgiör. BtHforsH 3: 194 (1643). Och har iag .. så saktelig mädh tålamodh gåt min wederwärtiga tunga barndoms wärdh igönom och har af otålighet aldrig lät någen ting vnderkufwa mig. Horn Beskr. 72 (c. 1657). Lättia gör inte rumor; faar sachtliga fram; drijfwer ingen. Stiernhielm Herc. 108 (1658, 1668). Wi få intet tiga, eller makliga och sachtliga tala, om wi wilje heta rette wechtare. Swedberg Dav. § 6 (1713). Hör detta fridens lamm, hur saktligt det kan bräka / Ännu i ulfvens gap! Topelius Dram. 110 (1853, 1881). Då .. (F. Kjellberg) talar liksom då han skrifver bref, uttalar han sig helt saktligt och utan stora ord. Nordensvan SvK 576 (1892). Skottsberg RobÖ 68 (1918). — särsk. (†) i vissa uttr.
a) fara sakteligare åt med ngn, behandla ngn mera milt l. skonsamt. Bureus Warn. C 2 a (1604).
b) fara sakteligen åt sig, förfara med lämpor l. hovsamt. VgFmT II. 6—7: 119 (1587).
c) hålla sig saktligt, uppträda stillsamt l. lugnt o. försiktigt, icke vara för dristig. Käre son, var ej förvägen, / Håll dig saktligt, gå ur vägen, / Bättre fly än illa fäkta. Runeberg 5: 68 (1857).
5) sakta (se SAKTA, adj. II 5, II 5 g); särsk. i uttr. så sakteliga, så l. helt sakta l. så småningom l. så smått; numera i sht i vitter stil l. (företrädesvis i uttr. så sakteliga) vard., ofta med ngt ålderdomlig prägel. OPetri 2: 32 (1528). Hafver Turken så sachteligen um sig gripit, intagit konunge riker, förstendömer, land och städer thet ene effter thet annet. RA I. 1: 446 (1545). Patienten måste intet på en gång springa vti Badet, vtan gåå sachteligen i Watnet. Hiärne Suurbr. 86 (1679). Men bäckarna saktelig rinna, / De hinna dock hafvet till slut. Atterbom SDikt. 2: 216 (1815). Der feltes kalk och tegel, det gick saktligt (med bygget). Topelius Läsn. 4: 127 (1871). Britiska jernvägsaktier börja nu så sakteliga hemta sig. SDS 1901, nr 56, s. 2. De bägge vännerna lämnade med sitt åkdon ångbåtsbryggan och körde så sakteliga uppför den nygrusade vägen åt Bergsättrabyn. Sparre Storskog 27 (1915). Våren kommer så saktelig. Stolpe Munk (1944; boktitel). Men man måste också medge att det sakteligen blev bättre tider och många fick jobb och blev vanliga människor igen. Fridegård LHårdVid. 16 (1951).
6) (†) = SAKTA, adj. II 7 (slutet). Her Clæs Christersonn, then Manlige hielte, / Saken så medh them (dvs. de främmande fartygen som kommo till Öresund) bestelte, / The moste honom Tullen giffwe: / Thuå Rosennobeller för hwart skip, / Them nappede han så sachteligh til sigh. Hund E14 133 (1605).
7) (†) = SAKTA, adj. II 8, 8 d. Palmchron SundhSp. C 3 a (1642). Hur kan thet Klangår bli? tör någon sachtlig fråga / När man (dvs. någon), det aldrig förr war hans, har fått at åga. Runius (SVS) 2: 68 (1708); jfr 6. Med Herrans väder kunde man sakteligen komma till rätta, men menskligheten .. framträder här (i Turuchansk) i en så låg och ömkelig gestalt, att man .. måste afsäga sig allt umgänge. Castrén Res. 2: 256 (1846). (Den unga drottning Kristinas lugnare och vänligare sätt) torde allt vara förställning till läglig tid. Hon amuserar oss sakteligen till ett år härefter (då hon blir myndig). Topelius Planet. 2: 213 (1889; arkaiserande).
8) [jfr 2, 4, 7] (†) utan tvekan l. ängslan l. skrupler, lugnt. (En dödgrävare erkände att han utfört vissa häxerier om natten) tå satan i en rottas skapnad lupit bredo wid honom, och sagt: Han skulle man sackteligen strö vt (sitt pulver av krossade benknotor), och therpå skulle pesten följa. Münchenberg Scriver Får. 288 (1725; t. orig.: Er solte man sachte weg streuen).

 

Spalt S 235 band 24, 1963

Webbansvarig