Publicerad 1963   Lämna synpunkter
SAKRARIUM sakra4rium, äv. 0302, n.; best. -iet; pl. -ier. Anm. Hos Dalin 703 (1871) upptas ordet äv. med alternativ lat. pl.-form -ia.
Etymologi
[liksom t., eng. o. fr. sacrarium av lat. sacrarium, helgedom, bönhus, till sacer (se SAKRAL, adj.1)]
(nästan bl. i skildring av ä. förh.) avskilt rum (l. mindre byggnad) till förvaring (l. uppställning för dyrkan) av föremål hörande till kult l. gudstjänst; särsk. om sådant förvaringsrum i (anslutning till) romersk-katolsk kyrka; jfr SAKRISTIA. Dalin 703 (1871). Intill södra muren (i dominikanernas ruinkyrka S:t Olov i Sigtuna) har ett särskilt litet sakrarium, som endast med ett fönster synes ha stått i förbindelse med kyrkorummet, uppförts över en helig källa. TurÅ 1942, s. 127. — särsk. oeg. l. bildl., om (ss. heligt betraktat) rum för högre frimurares sammanträden. I de rökelsedoftande och fackelupplysta ”sakrarier”, där de högre frimurarnes sammanträden (på 1700-talet) ägde rum, eller i de halvskumma kamrar, där magnetisörer .. opererade, möttes (osv.). Lamm UpplRom. 1: 29 (1918).
Anm. Hos Dalin 703 (1871) o. Ekbohrn (1904) upptas äv. de hos t. sacrarium anträffade bet.: förvaringsplats l. förvaringskärl för hostian l. reliker (jfr SAKRAMENTS-HUS).

 

Spalt S 210 band 24, 1963

Webbansvarig