Publicerad 1963   Lämna synpunkter
SAKRAL sakra4l, adj.1; adv. -T.
Ordformer
(förr äv. sacral)
Etymologi
[jfr t. sakral, eng. sacral; av mlat. sacralis, till lat. (sacrum, ngt helgat l. invigt, helgedom, religiös(t) bruk l. handling l. offer, substantiverat n. sg. av) sacer, helgad åt l. tillägnad en gud, helig, vördnadsfull, till samma rot som (med utvidgning) föreligger i sancire, helga, sanctus, helig (se SANKT). — Jfr KONSEKRERA, SACRIFICE, SAKRAL, adj.2, SAKRALISATION, sbst.1—2, SAKRARIUM, SAKRERA, SAKRIFIERA, SAKRIFIKAL, SAKRILEGIUM, SAKRIST]
som har avseende på l. kännetecknar l. har samband med l. ingår i l. präglas av gudsdyrkan l. religionsutövning l. gudstjänst l. religiös l. helig kult l. ceremoni l. handling; helig; religiös; kultisk; kyrklig; gudstjänst-; som har en religiös l. religiöst allvarlig prägel. Sakral textilkonst. Sakral musik. Dalin (1871). I .. Häggums socken, fans fordom en komplicerad grupp af stenläggningar, stensättningar, kullar, rösen osv., hvilka åtminstone till en del torde egt sakral betydelse. Hildebrand Hedn. 239 (1872). En idealisk griftegård i Västerås. Sakral höghet och forntidsstämning kring den nutida anläggningen. SvD 20/9 1924, Bil. s. 2. Hos nord- och östgermanerna tyckes konungadömet även ha haft en starkt sakral karaktär, i det att konungen var ett slags överstepräst. 3NF 8: 595 (1928). På Teotihuacankulturens (i Peru) sakrala lerkärl uppträda egenartade människofigurer, gudar ur en förgäten mytologi. Ymer 1939, s. 27. Fogel var själen i .. (den s.k. Psalmklubben). Utan hans .. enastående sammansmältning av profant och sakralt, musikaliskt och poetiskt gemyt, var klubben otänkbar. UrDNHist. 3: 563 (1954). Vid de sakrala måltiderna fick guden nöja sig med litet av det droppande fettet, medan skaran av fromma tillbedjare åt sig storkmätta av den slaktgödda oxen. Siwertz Pagoden 203 (1954). — särsk. (i fackspr., i sht konst.) övergående i bet.: som tillhör l. har avseende på l. utmärker kyrklig konst; äv. substantiverat i n. sg. (best.), liktydigt med: (den) kyrklig(a) konst(en). Guld- och silversmidet bjuder föga av intresse utöver Wiwen Nilssons sakrala skatter. Form 1949, s. 33. Wiwen Nilssons kyrksilver (talar) om det första budet i det sakrala: förenklingen. SDS 1959, nr 322, s. 5.
Ssgr (i sht i fackspr.): SAKRAL-ARKITEKTUR. [jfr t. sakralarchitektur] arkitektur inriktad på sakrala byggnadsverk; särsk.: kyrklig arkitektur. Sirén GSthm 2: 17 (1913). —
-BYGGE. (mera tillf.) = -byggnad. Munthe IslamK 176 (1929). —
-BYGGNAD. [jfr t. sakralbau] om byggnad avsedd för sakralt ändamål; jfr -bygge. Den mest klassiska och monumentala av alla bibehållna sakralbyggnader, Agrippas ”Pantheon” i Rom. AntT XXI. 4: 1 (1913, 1919). —
-KONST. sakral konst. Östergren (cit. fr. 1930). —
-KÄRL. kärl för sakralt bruk. Kulturen 1936, s. 58. —
-LAG, r. l. f. l. m. [jfr t. sakralgesetz] (i sht om förh. under antiken) lag som reglerar den religiösa kulten o. d. Athena 12 (1917; om forngrekiska förh.). —
-MÅLERI. jfr -konst. Form 1943, Omsl. s. 6. —
-RÄTT, r. l. m. [jfr t. sakralrecht] (i sht om äldre l. utländska förh.) (på grund av förment gudomligt ursprung) ss. helig betraktad rätt l. rättsregel; särsk. om rätt rörande sakrala förhållanden i antikens Rom. 3NF 17: 204 (1932). —
-RÄTTSLIG. [jfr t. sakralrechtlich] (i sht om äldre l. utländska förh.) som tillhör l. gäller l. har avseende på sakralrätten. SvJurT 1928, s. 463 (om förh. i antikens Rom).

 

Spalt S 198 band 24, 1963

Webbansvarig