Publicerad 1962   Lämna synpunkter
RÖST rös4t, sbst.4, förr äv. RUST, sbst.6, n. (Rålamb 10: 35 (1691) osv.) ((†) r. l. m. Hiärne 2Anl. 284 (1706: rostar, pl.), SvTyHlex. (1872)); best. -et (ss. r. l. m. -en); pl. = (Rajalin Skiepzb. 26 (1730: Mesans Rusten, best.), Tersmeden Mem. 4: 180 (1763) osv.) ((†) -er Rajalin Skiepzb. 26 (1730: Ruster); ss. r. l. m. -ar Hiärne 2Anl. 284 (1706), Möller (1807)); förr äv. RÖSTE, sbst.2, n.; best. -et.
Ordformer
(rostar, pl. 1706. rust 1730 (: Mesans Rusten, pl. best.), 1765—1889. röst 1691 osv. röste 1805. rösten, pl. best. c. 1740 osv. röstet, sg. best. 1796 osv.)
Etymologi
[jfr d. röst, t. rüste, rust, rost; av lt. rust, rüst, röst, f., ro, röst (mlt. ruste, roste, f., ro, vila), l. holl. rust(e), f., ro, röst (mnl. ruste, f., ro, vila); jfr äv. östfris. rüst(e), ro, röst; i avljudsförh. till RAST, sbst.1 — Jfr RUST, sbst.3]
sjöt. var o. en av de utanför relingen på vissa äldre segelfartyg anbragta utbyggnader som gjorde det möjligt att placera fästen för vant o. barduner längre ut åt sidorna, så att master o. stänger fingo bättre stöd (o. som stundom också användes ss. förvaringsplats för eldsläckningsmateriel o. d.); stundom äv. i utvidgad anv., dels om en för annat ändamål avsedd utbyggnad vid fartygs sida, dels om anordning för fastgörande av vant o. barduner inombords. Rålamb 10: 35 (1691). Eldsläknings förrådet lägges i Märsarna ock Rösten. ExFlott. § 12 (c. 1740). Röst bestå af på kant hopdammade plankor, fästade utanpå skeppssidan. Witt Skeppsb. 71 (1858). På pråmen är upprest en sax, vanligen stående i ett utbygdt röst. Frick o. Trolle 118 (1872). Skutan hade rösten inombords. LD 1910, nr 299 A, s. 3. I röstet står en svensk sjöman. Taube UltraMarin 22 (1936). — jfr BARDUN-, KRYSS-, MESAN-, STOR-RÖST m. fl.
Ssgr (sjöt.; utom i -järn bl. om förh. på vissa äldre segelfartyg): RÖST-ANKARE, n. [jfr holl. rustanker, t. rüstanker] om vartdera av de reservankare som voro fastgjorda vid de röst där fockvanten hade sina fästen. Konow (1887). —
-BULT. järnbult varmed röstjärn l. röstkätting var fäst vid fartygets sida. ÖoL (1852). —
-BÄNK. röst, röstplanka. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-HOLT; pl. -hölter. (†) röst. Jttem viij Junij kom til Gripens Rösthöltther .. Tijo Öre Spick — xx kasth. SkeppsgR 1547. —
-JUNGFRU. vid röst fäst jungfru (se d. o. 8 e), undre jungfru. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 30 (1796). —
-JÄRN. [jfr holl. rustijzer, t. rüsteisen] var o. en av de till fästen för röstjungfrurna tjänande järnstänger som på äldre segelfartyg voro fästa vid fartygssidan under varje röst o. upptill gingo genom röstets ytterkant; äv. (o. i fråga om nutida förh. bl.) i utvidgad anv., om vart o. ett av de till fästen för vant o. barduner tjänande järn som på träfartyg äro fästa utanpå fartygssidan (o. ovan däck antingen gå på den yttre l. inre sidan av brädgången). KrigVAH 1845, s. 105. Vanter och barduner .. ansättas med taljor eller vantskrufvar till de s. k. röstjärnen, hvilka numer ofta äro belägna innanför relingen. Bergdahl Antip. 151 (1906). —
-KAUS. (†) vid röst fäst kaus avsedd för fastgörande av vant l. taljrep. Skulle hon ha väntat att den kom som hon älskade, så kunde casus ha blifvit att han icke älskat henne, och då hade hon fått se på fan i en röst-kaus. Strindberg Giftas 1: 265 (1884; i brev från sjökapten). —
-KEDJA, r. l. f. = -kätting. Schulthess (1885). —
-KNÄ. stöd (av trä) för röst; jfr -stötta o. knä II 4 a slutet. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-KÄTTING. var o. en av de vid fartygs sida nedanför rösten fästa kättingar som upptill voro förenade med var sin röstjungfru; jfr -kedja. Ekbohrn NautOrdb. (1840). —
-LINA, se rustlina. —
-LIST. = -ribba. ÖoL (1852). —
-PLANKA, sbst.1 (sbst.2 se sp. 4592). planka som utgjorde l. ingick i ett röst; röst. Smith (1917). —
-RIBBA, r. l. f. beslag (av järn l. trä) på rösts ytterkant, avsett att hålla fast röstjärnen vid röstet; jfr -list, -skena. Lavén Sjöv. 11 (1853). —
-SKENA, r. l. f. beslag av järn på rösts ytterkant, avsett att hålla fast röstjärnen vid röstet; jfr -ribba. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-SMIDE. konkret, om de delar av ett röst som utgjordes av järn. SFS 1864, nr 22, s. 2. —
-STÖTTA, r. l. f. stöd (av järn) för röst; jfr -knä. Smith (1917). —
-TUNNA, r. l. f. vattentunna placerad i röst. SjöreglÖrlFl. 1785, § 329.

 

Spalt R 4587 band 23, 1962

Webbansvarig