Publicerad 1962   Lämna synpunkter
RÄTTSINNIG rät3~sin2ig, adj.1 -are. adv. -A (†, OPetri 1: 333 (1528: rätsinnige)), -T (Svart G1 168 (1561) osv.).
Ordformer
(ret- 15261646. rett- 1526 (: retztsinnoghe, sannol. tryckfel för rett-), 15291741. rät- 15281789. rätt- 1528 osv. -eg 1535c. 1655. -ig 1528 osv. -og 15261561. -ug 15361555)
Etymologi
[jfr d. retsindig, mlt. rechtsinnich, t. rechtsinnig; av RÄTT, adj.2, o. en avledn. av SINNE, själsförmögenhet o. d. — Jfr RÄTTSINNELIGEN]
1) om person (jfr 2, 4): som (alltid) handlar efter samvetets l. rättskänslans krav l. i överensstämmelse med allmän rättsuppfattning o. d.; ärlig, hederlig; rättänkande, rättskaffens, rättfärdig; äv.: som har det rätta (se RÄTT, adj.2 1 e) sinnelaget; stundom övergående i bet.: välvilligt sinnad; jfr RÄTTSINNELIGEN 1. Den rättsinnige upphittaren. Filipp. 4: 3 (NT 1526). At finnas Trogn ok Huld moot Kongl. Majestet, / Rättsinnig moot huaar Mann, Reen uti sitt Samwet. Lucidor (SVS) 326 (1673). Pengar (böra) stickas åht dhe rätsinnige. Carl XII Bref 296 (1703; om svensksinnade polacker). (Fadern) var en godhjertad och rättsinnig man, som kunde synas sträf och sträng, men var mycket välvillig. Wirsén i 3SAH 2: 155 (1888). Strängt rättsinnig, var han till sin natur icke rädd för att säga sin mening rentut, då så erfordrades. Rydin Minn. 30 (1929). — särsk. i utvidgad anv., om ngt sakligt (i sht om ngns hjärta l. handling l. handlingssätt l. värksamhet): som vittnar om l. kännetecknas av rättsinnighet; förr äv. om lag l. stadga: rättvis l. rättfärdig. Berömer idher alle som retsinnogt hierta haffuen. OPetri 2: 420 (1531). Alla tina gerningar äro rettsinnigha. As. 4 (Bib. 1541; Apokr. 1921: rättvisa). Thenne Stadgan är ärligh och rättsinnigh. Schroderus Os. 2: 41 (1635; lat. orig.: æqua). Forssell Stud. 1: 136 (1868, 1875; om lagar).
2) (numera knappast br.) om person (jfr 1, 4) l. åsikt l. skrift l. tro o. d.: som har l. ger uttryck åt resp. utgör den rätta l. vedertagna (religiösa) tron l. läran; rättrogen, renlärig; äv. substantiverat, särsk. i sådana uttr. som de rättsinnigas tro l. tio gudsbud, de renlärigas tro osv.; ofta svårt att skilja från 1; jfr RÄTTSINNELIGEN 2. Then rättsinnige troon haffuer altijdh warit hooss the rätsinnige bisper och prelater. OPetri 1: 340 (1528). KOF 1: 368 (c. 1618; om postilla). Then Niceniske Troones Formular (blev) vpläsit, och ther på ropade Mötet, at thenne war the rättsinniges Troo. Schroderus Os. 1: 768 (1635; lat. orig.: orthodoxorum). (Sv.) Rättsinnig uti läran, (lat.) orthodoxus. Hamb. (1700). De fördärfvets källor, som rättsinnige (religions-)lärare söka med all flit qväfva och tillstoppa. SynodA 1: 602 (1783). Dessa antikrister hade .. fått de rättsinniges tio gudsbud från Sinai berg påökade med sex nya rörande jordens häfd och skötsel. Högberg Vred. 2: 255 (1906).
3) [jfr 1 slutet] (†) om syndabot l. bättring: allvarligt l. uppriktigt menad. LPetri KO 71 a (1571). Rättsinnigh Boot och Bättring. Schroderus Os. 1: 320 (1635). (Ogudaktiga föräldrar) skole icke tillstädias att wara tillstädes, när theras barn döpas, med mindre rättsinnigh bättringh påbegynt och uthlofwat är. KOF II. 2: 31 (c. 1655).
4) (†) om person (jfr 1, 2): duglig, skicklig; pålitlig; svårt att skilja från 1. At tw wiilt bestelle oss hiith jnd J Landet en god rätszinnig Smeltare. G1R 10: 173 (1535). Bönderne hade ingen rätsinnig höfvidsman, som them skicka och tilsammans holla kunde. LPetri Kr. 145 (1559). In Iulio kom Staffan Sasse till Her Götstaff medh 60 retsinnige Tydske knechter, hwilke sigh och som hieltar vprechtelige bewijste. Svart G1 39 (1561).
5) (†) om sak (jfr 1 slutet, 2) l. djur: av god kvalitet, bra, utmärkt; tjänlig, användbar. Att skaffa oss ifrå Holland twå retsinnige Boyertter som enckom vtualda wåre. G1R 8: 242 (1533). Någre rättsinnige och starcke Foerwangner. Därs. 19: 147 (1548). 16 retsinnoge smocke (dvs. präktiga) klippare. Svart G1 36 (1561).
6) (†) ss. adv.: riktigt, ordentligt, grundligt. J samma scriffuelse (till G. I) hafuer tu (dvs. Paulus Heliæ) tich sielff rätsinnige controfeiet och affmålat, ath såsom tw sielff är så scriffuar tw. OPetri 1: 333 (1528). Ganske få aff the skockar .. (Kristian II) vtsende komme tilbaka igen, ty the Swenske giorde them wägana tronga. The knaphugge them retsinnigt, så att the fongade bleffue (· forutan them the hade slagit ihiäll ·) wore till mong hundradt. Svart G1 168 (1561).
Avledn.: RÄTTSINNIGHET, r. l. f. [jfr d. retsindighed]
1) till 1: egenskapen att vara rättsinnig. Schroderus Sleid. 45 (1610).
2) (†) till 2: egenskapen att vara rättrogen l. renlärig. Keysaren twijkade om Arij Rättsinnigheet. Schroderus Os. 1: 371 (1635).

 

Spalt R 4195 band 23, 1962

Webbansvarig