Publicerad 1961   Lämna synpunkter
RÄKE, n.; best. -et; pl. -en.
Etymologi
[sammanhörande med RÅK, sbst.5]
(†) utrensat innanmäte av sill; jfr ROSK b. Möller (1807). Anm. Möjl. är dock räke hos Möller felaktigt för råke (se RÅK, sbst.5).

 

Spalt R 3786 band 23, 1961

Webbansvarig