Publicerad 1959   Lämna synpunkter
RUER, sbst.
Etymologi
[av mlt. rūwe, rouwe, smärta, ånger, motsv. fht. riuwa (t. reue) o. feng. hrēow; samhörigt med mlt. rū(w)en, rouwen (se RUELSE); ordslutet -er sannol. efter ÅNGER (o. IDER, sbst.2)]
(†) ruelse. Mine böner, uthgutne tårar, ruer och ånger uthöffwer denne min .. missgiärning ähro gudh .. bekende. 2Saml. 39: 54 (1647).

 

Spalt R 2753 band 22, 1959

Webbansvarig