Publicerad 1959   Lämna synpunkter
RUDIS rɯ4dis, adj. oböjl. i predikativ anv.
Etymologi
[av lat. rudis, rå, obearbetad, obildad, möjl. rotbesläktat med rudus (se RUDERA) o. RÖTA, v. — Jfr RUD, RUDIMATERIA, RUDIMENT, RUDIST, RUDITET]
(vard.) alldeles okunnig l. obildad, fullständigt oerfaren; som det icke är ngt bevänt med, oduglig. Rudis i ngt. WoJ (1891). Strindberg BlåBok 193 (1907). Man (bör) ej komma .. (till Paris) som jag rudis utan kunna konstens a, b, c, d. Cederström NFund. 85 (1917). Jag är totalt rudis i praktiska ting. Aronson Medalj. 215 (1935). Jag är alldeles rudis då det gäller Norrland, jag har aldrig varit där. Martinson BakSvenskv. 245 (1944).

 

Spalt R 2751 band 22, 1959

Webbansvarig