Publicerad 1959   Lämna synpunkter
RUDITET, r. l. f.
Etymologi
[jfr t. rudität, ä. eng. rudity, ä. fr. rudité; av lat. ruditas (gen. -tātis), till rudis (se RUDIS)]
(†) brist på kunskaper l. bildning l. hyfsning l. kultur; okunnighet; råhet. (Turkarnas) ruditet, som intet weeta af någott artigt eller cultiverad folk anständigt och behageliget tijdzfördrijf. KKD 5: 75 (1710). Han klagade öfver stor ruditet och mycken oordning inom pastoratet. Cavallin Herdam. 5: 228 (1858; sannol. efter handl. fr. 1716). Dalin 702 (1871).

 

Spalt R 2751 band 22, 1959

Webbansvarig