Publicerad 1959   Lämna synpunkter
RUCK, sbst.
Ordformer
(ruch 1761. ruck 1786)
Etymologi
[möjl. elliptiskt för en ss. tygnamn använd ssg med förleden rug- (se RUG) l. rugg- (se RUGG, sbst.2); ck kan ha utvecklats ur g(g) framför en efterled på tonlös konsonant, t. ex. PLYSCH (jfr formen ruckstycke under RUGGSTYCKE)]
(†) ett slags tyg (sannol. ett tyg med ruggig yta); jfr RUGG, sbst.2 2. Et bordtäcke af Ruch. BoupptVäxjö 1761. ½ dussin Stolar öfver dragne med ruck. Därs. 1786.

 

Spalt R 2738 band 22, 1959

Webbansvarig