Publicerad 1959   Lämna synpunkter
ROGATION rog1aʃω4n, äv. rωg1– l. rå1– l. rω1-, äv. -atʃ-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. rogation; av lat. rogatio (gen. -ōnís), fråga, bön, vbalsbst. till rogare, fråga, bedja (se RAKA, v.3). — Jfr ARROGANT, INTERROGATIV]
1) språkv. rogativ fråga. ANoreen i SoS 1901, s. 5.
2) kyrkl. bön; numera bl. ss. förled i ssgr. Dalin (1871). Ekbohrn (1904).
Ssgr (till 2; kyrkl., om ä. l. utländska förh., numera föga br.): ROGATIONS-DAG. [jfr t. rogationstag, eng. rogation day, lat. dies rogationum] om var o. en av dagarna mellan bönsöndagen o. Kristi himmelsfärdsdag; jfr gång-dag. Björkman (1889). —
-FASTA, r. l. f. om (fasta under) dagarna mellan bönsöndagen o. Kristi himmelsfärdsdag. Hildebrand Medelt. 3: 843 (1903). —
-VECKA, r. l. f. [jfr d. rogationsuge, eng. rogation week] om den vecka varunder Kristi himmelsfärdsdag infaller; jfr bön-vecka 1, gång-dags-vecka, gång-vecka. Björkman (1889). 2SvUppslB (1952).

 

Spalt R 2371 band 22, 1959

Webbansvarig