Publicerad 1957   Lämna synpunkter
RENA re3na2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (numera bl. ngn gg i bildl. anv., starkt arkaiserande; Mark. 1: 44 (NT 1526), Månsson Rättf. 1: 76 (1916)), -ING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(förr äv. reen-)
Etymologi
[jfr d. rene, isl. hreina, got. hrainjan, t. reinen; avledn. av REN, adj. — Jfr RENA, sbst., RENING, sbst.2]
I. göra (ngt) rent; avlägsna l. ta bort (allt av) ngt från (ngt); dels med bestämning som anger vad som avlägsnas l. borttages (i uttr. rena ngt från, förr äv. av ngt), dels utan dylik bestämning; i flertalet av bet. äv. med saksubj.; jfr RENGÖRA, RENSA, LUTTRA.
A. i mera eg. anv.
1) motsv. REN, adj. 1: från (ett materiellt ämne) avskilja (alla) sådana beståndsdelar som icke höra till ämnet, framställa (ett ämne) i ren(are) form gm att avskilja främmande beståndsdelar. Guldets rening från Silfver genom Capellering med Bly och Antimonium. Kellgren (SVS) 5: 112 (1787). Rening av fasta ämnen sker oftast genom omkristallisering. Smith OrgKemi 7 (1938); jfr 2.
2) motsv. REN, adj. 2: avskilja (alla) icke önskvärda, skämmande l. med hänsyn till användningen olämpliga beståndsdelar l. partiklar (smuts l. föroreningar av annat slag) från (ett materiellt ämne), göra ren; jfr RENSA I 2 samt RAFFINERA 1. Aloës rening. Aken Reseap. 58 (1746). Raffineringen eller reningen av råsockret. SvGeogrÅb. 1934, s. 172. — jfr KALL-, KOL-, TORR-RENA, OZON-RENAD, GAS-, OLJE-RENING m. fl. — särsk.
a) motsv. REN, adj. 2 a, med avs. på vatten; äv. i pass. form med intr. bet. Vatnet .. rutnade, och började antaga en vämjaktig liklukt .. men efter någre veckor renades det af sig sjelf. Thunberg Resa 1: 109 (1788). Dricksvattnets rening genom sandfiltrering. Wirgin Häls. 3: 171 (1933).
b) avskilja vissa skadliga l. illasmakande beståndsdelar (särsk. finkelolja) gm destillation o. filtrering o. d. från (råsprit); särsk. i uttr. renat brännvin l. (vard., elliptiskt, enbart renat), om viss okryddad brännvinssort. Leufvenmark Vin. 1: 15 (1869). Fjärdingsman .. kunde numera bli bjuden på en sup renat .. i kaffet. Hellström Storm 41 (1935). Renat Brännvin. PriskSystemLd 1940, s. 1. jfr DUBBEL-, ENKEL-RENAD.
c) motsv. REN, adj. 2 b, med avs. på luft. Palmchron SundhSp. 25 (1642). Eldningen uti rummet renar den deruti varande luft. SvSaml. 3—6: 295 (1766). jfr LUFT-RENANDE, -RENING. särsk. bildl. De krigiska .. (menade) att alla längtade efter krigets renande åskväder. Martinson i 3SAH LX. 1: 26 (1949).
d) (numera mindre br.) motsv. REN, adj. 2 c, med avs. på frö l. säd o. d.: rensa (se d. o. I 2 b). Rena säd. Ödmann MPark 268 (1800). VaruhbTulltaxa 1: 478 (1931).
e) (†) med avs. på grönsaker o. d.: rensa (se d. o. I 2 c). Tagh friske och renade Senetzbläder 6. Lodh. Palmchron SundhSp. 305 (1642).
f) (†) rensa (dun); jfr RENSA I 2 d. 1 danskt pund renadt dun. SDS 1904, nr 15, s. 1.
3) motsv. REN, adj. 3: göra ren, rengöra; utom i c, d o. e numera bl. ngn gg. Helsingius Bb 7 b (1587). En renad uttagen tand (kan åter) .. insättas och någorlunda fatta fäste. Rosenstein Comp. 55 (1736); jfr d. Lindhé Ledf. 93 (1903). — särsk.
a) (†) med avs. på person l. kroppsdel l. dyl.: göra ren gm bad l. tvättning o. d.; äv. med refl. obj. (De) voro med orenlighet bestenkte, så at the fleste måste afleggia sin prydnad, som the på sig hade, och rena sig. Münchenberg Scriver Får. 248 (1725). Först mente Petrus vara otilbörligit, at hans Mästare skulle två hans fötter: Sedan trodde han, at han borde renas öfver alt. Bælter JesuH 6: 31 (1760). Spongberg Soph. 107 (1866).
b) (†) om rengöring av klädesplagg o. d. (t. ex. gm borstning l. tvättning) l. av en plats l. ett rum o. d. (t. ex. gm skurning l. sopning o. d.). Kyrkiors och kläders reningh. KOF II. 2: 128 (c. 1655). Rena huset. Humbla Landcr. 546 (1740). Sopa och rena Scholaeförstuge Golfvet. VDAkt. 1785, nr 352. Stallet (måste) renas 3ne gånger om dagen. Florman Hushållsdj. 22 (1834). Landsm. XI. 10: 19 (c. 1888). — jfr GATU-RENING.
c) i sht tekn. avlägsna all beläggning l. dyl. från (metallföremål); jfr 5. Rinman JärnH 1 (1782). Den kemiska reningen (av metallföremål vid metalldrivning), vilken avser att avlägsna den fasthäftande oxidhinna, som betäcker metallytan. Ehrström Konsthantv. 25 (1924).
d) (i fackspr., fullt br.) tvätta (ngt) l. göra (ngt) rent i hygieniskt l. medicinskt syfte, särsk. med desinficerande medel, desinficera o. d.; jfr 5. PH 9: 917 (1772). I intet fall må praktika meddelas i karantän förlagdt fartyg förr än detsamma .. undergått behörig rening under minst två dygn. Stålhane Förf. 47 (1872). En läkekunnig kvinna, som förde dem i bad och renade deras sår. Lönnberg Sigtr. 140 (1892). Att .. lump som användes till beredande av material för stoppning av sängkläder skulle renas. BtRiksdP 1937, XII. 2: nr 1, s. 1. — jfr SMITT-RENA.
e) (i vitter stil) i bild l. bildl.; numera nästan bl. med mer l. mindre klar anslutning till annan bruklig bildl. anv. av ordet. Atterbom Minnest. 2: 332 (1824). Du helige, som rena kan / Det svartaste så hvitt som snö. Thomander 2: 589 (1828). Länge får svärdet renas i härden, / som åter en gång skall besitta världen. Heidenstam NDikt. 151 (1912, 1915).
4) (†) motsv. REN, adj. 4.
a) motsv. REN, adj. 4 c: göra (himmel o. d.) molnfri, komma (himmel l. luft) att klarna; äv. i pass. form med intr. bet.: klarna, ljusna. MoB 10: 27 (1796; i bild). Luften renas till klarhet. Adlerbeth Æn. 21 (1804). Se’n Nordan Sunnan besegrat, / Flyktade svarta moln, och himlen renades åter. Dens. Ov. 119 (1818).
b) motsv. REN, adj. 4 g β; anträffat bl. i pass. form med intr. bet., om ansikte: klarna, ljusna. Anletet renas till frid igen. Arfwidsson Oisian 1: 218 (1842).
5) († utom i e, g α, β, h, j) motsv. REN, adj. 5: rensa (se d. o. 5), göra ren; äv. med saksubj., särsk. refl.; jfr 3 c, d. Tersmeden Mem. 3: 270 (1747). Hvarje tät vuxen Tall- och Granskog renar sig själf från alla öfverflödiga utvexter. SvSkog. 565 (i handl. fr. 1822). Rena kött fr(ån) grofblod. Schulthess (1885). — särsk.
a) motsv. REN, adj. 5 a, med saksubj.: göra (isbelagd vattensamling) isfri; jfr RENSA I 5 e. Tilldess vårvind renade hafvet. Afzelius Sag. VIII. 2: 261 (1857).
b) motsv. REN, adj. 5 d: rensa (odling o. d.) från ogräs. Jorden .. renas ifrån ogräs. EconA 1808, maj s. 42. QLm. 3: 27 (1833).
c) motsv. REN, adj. 5 e α: göra (ngn l. ngt) fri(tt) från ohyra o. d. Kiellberg KonstnHandtv. Peruquem. 10 (1753). (Fångarnas) kläder .. blifva, om det så behöfves, renade i bakugnen. LBÄ 11 —13: 126 (1798).
d) motsv. REN, adj. 5 f: rensa (en plats l. en farled l. ett område o. d.) från fiender l. icke önskvärda (person)element. GT 1787, nr 57, s. 1. Peder Skram .. renade Bälterna från Lybska kapare. BL 21: 306 (1855).
e) (i skildring som återger en äldre medicinsk l. folklig uppfattning) med hjälp av läkemedel l. gm medicinsk behandling av ngt slag utrensa l. utdriva skadlig (sjuk) materia från (kroppen l. ngt kroppsorgan l. kroppsvätska o. d.); äv. med saksubj.; jfr PURGERA 2. Bruka reninger både för hoffuudet, och hela liffuet. BOlavi 20 b (1578). I medicinen anses björklaka såsom renande och urindrifvande. Linderholm 1: 182 (1802). Tron att all läkarbehandling bör åsyfta blodets ”rening”, den sitter med seghet kvar i folkets breda lager. Söderström LäkKvacksalv. 46 (1926). — jfr BLOD-, BRÖST-RENANDE samt BLOD-RENING.
f) om mag- l. tarminnehållets uttömning gm avföring l. laxering l. vomering; med obj. betecknande mage l. kropp; jfr PURGERA 3, 4, RENSA I 5 j. BOlavi 20 b (1578). At rena magen togs straxt et vomitiv. Thunberg Resa 1: 102 (1788). Linderholm 1: 523 (1802).
g) om kroppens uttömning av materia l. vätska o. d. (på annat sätt än gm avföring osv.; jfr f).
α) (numera mindre br.) refl., om sår, förr äv. kroppsdel: göra sig av med l. tömma ut var l. annan skadlig materia. Acrel Sår 96 (1745). Efter det såret renat sig, följer dess utfyllande med granulationer. Odenius 2Celsus 314 (1906).
β) (numera bl. arkaiserande, i sht i ssgn MÅNADS-RENING) ss. vbalsbst. -ing, menstruation, reglering. Hildebrand MagNat. 93 (1650). Förlorad rening. VetAH 1766, s. 186. VerdS 88—89: 21 (1900). jfr MÅNADS-, TIDE-RENING.
γ) ss. vbalsbst. -ing, om (fysiologisk process innebärande) uttömning l. flytning av annat slag än vid menstruation; äv. konkret, om den utflytande materien. (Pillerna) hålla then rening, som Barnaföderskor böra hafva i sitt skick. Aken Reseap. 62 (1746). Reningen från lungan (hos den sjuke) var ej god. Löwegren Hippokr. 1: 138 (1909). jfr BARNSÄNGS-, EFTER-RENING.
h) fisk. om mask, i pass. l. refl.: befrias resp. befria sig från slem o. d.; jfr RENSA I 5 l. Några dussin väl renade maskar (till agn). Hammarström Sportfiske 204 (1925). Därs. 326 (refl.).
i) i pass. form med intr. bet., om väg: bli fri från hinder, ojämnheter, hålor o. d., förbättras; jfr RENSA I 5 n. Märck huru vägen här alt mer och mera renas. Bellman (BellmS) 4: 103 (1770).
j) (numera bl. tillf.) närmande sig bildl. anv.: från (en text l. skrift) avlägsna vissa partier, särsk. tillsatser l. interpolationer (i syfte att återställa texten i dess ursprungliga, oförvanskade skick) l. anstötliga partier (jfr KASTIGERA 2, KASTRERA 4, PURGERA 6); jfr REN, adj. 5 k β, RENSA I 5 o. Origenes .. föll .. på den lyckliga tanken att rena (bibel-)texten från tillsatser genom jämförelse med Ebreiska grundspråket. Ödmann StrFörs. 1: 268 (1799). Renade upplagor (av klassiska författare). Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 107 (1898). JNordström (1924) hos Stiernhielm (SVS) II. 1: 23.
B. i oeg. l. bildl. anv.
6) (†) motsv. REN, adj. 7 d o. 13 b: från (språk l. stil) rensa bort l. utmönstra allt sådant som skämmer språket osv., särsk. främmande ord o. uttryck, provinsialismer, grammatiska felaktigheter o. d.; jfr 7 samt RENSA I 7. (som den odlade trädgården skiljer sig från det vilda fältet) skiljer sig et prydt och renadt språk från et plumpt och ohöfsadt. Kellgren 3: 258 (c. 1780). Män sådana som Dalin, Ihre och Sahlstedt arbetade på .. (språkets) rening och höjande. Rudin i 3SAH 15: 179 (1900). — särsk. refl., om språk: bli ren(are), rensas. Språket renade sig med Dalin. Geijer II. 5: 268 (1838).
7) (i vitter stil) motsv. REN, adj. 13: göra (ngt) fritt från allt som skämmer l. är oriktigt l. av sämre halt l. lägre slag o. d., göra ”ren” l. ädel; förädla, förfina; förbättra; luttra; jfr 6, 8, 10, 12. Lenngren (SVS) 1: 90 (1777). Ett städat vett, en renad smak. Fischerström Mäl. 103 (1785). Att förädla och rena sjelfva känslan genom omdömets betraktelser. Enberg i 2SAH 7: 293 (1815). Lärarens förmåga att höja och rena andan i sin klass. Swensson Willén 165 (1937). Framför allt står motsatta begrepp i ett ömsesidigt spänningsförhållande, varigenom de renar och stärker varandra. DN(A) 1954, nr 3, s. 4. — särsk. (†) ss. vbalsbst. -ing, närmande sig bet.: renhet. Jagh sloogh alt mitt sinne til .. (visheten), och fan henne j reeningenne. LPetri Sir. 51: 28 (1561; Apokr. 1921: fann henne i hennes renhet); jfr 10.
8) (numera mindre br.) motsv. REN, adj. 13 a: från (en religiös lära l. ett religiöst samfund o. d.) rensa bort l. utmönstra allt sådant som icke är i enlighet med bibelns lära l. vad som räknas ss. ren lära l. sann religion; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., närmande sig bet.: ren; jfr RENSA I 9. PH 15: 380 (1793). Kyrkans rening. Franzén Minnest. 3: 516 (1842). Julianus och Krysanteus .. öfverlade om bästa sättet att rena den gamla läran. Rydberg Ath. 235 (1876). Stavenow EngRev. 11 (1895).
9) (i bibliskt spr. o. rel.-hist.) motsv. REN, adj. 16: (gm tvagning l. ceremonier l. offer) göra (ngn) ren i rituell mening; ofta med refl. obj.; jfr 12 a. Wisa tich (som blivit botad från spetälska) prestenom, och offra för thina reenilse thet Moses budhit haffuer. Mark. 1: 44 (NT 1526; Bib. 1541 o. 1917: rening). (Han) soff .. när henne, men hon renadhe sigh jfrå sinne oreenligheet. 2Sam. 11: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: helgat sig). Reningar och fastor föregingo .. invigningen uti Mithrasmysterierna. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 1: 47 (1834). Nilsson PrimKult. 102 (1923). Hon borde inte ha mottagit nådemedlen utan att först vara renad från sin barnsäng (gm kyrktagning). Moberg Nybygg. 144 (1956).
10) motsv. REN, adj. 18 (o. 13): från (ngn, ngns sinne l. intentioner o. d.) avlägsna allt som uppfattas ss. ngt orent (i sedligt, moraliskt l. religiöst avseende) l. lågt l. oädelt l. av sämre halt o. d.; ofta med tanke på en reningsprocess som liknar renandet av en metall o. d. (jfr 1), liktydigt med: förädla, luttra; i religiöst spr. stundom liktydigt med: helga (se HELGA, v.2 2); jfr 7, 12 c. Monge skola renadhe, luttradhe, och bepröffuade warda. Dan. 12: 10 (Bib. 1541). Vi skole renas här, i denna pröfnings tid, / At skickelige bli din sälhets lott mottaga. Nordenflycht QT 1745, s. 9. Sorg, som renar, kommer ej förgäfves. Wirsén Fur. 281 (1896). Jag beder Gud rena våra avsikter. HågkLivsintr. 15: 386 (1930). Sinnenas rening och .. moralisk förädling. Böök Ranns. 50 (1953). — särsk. i fråga om Aristoteles’ lära om tragediens förädlande värkan på åskådarna o. i anv. med anslutning därtill. Claëson 2: 337 (1857). Sorgespelets mål, de mänskliga affekternas renande genom medlidande och förfäran. Hellström i 3SAH LVIII. 2: 332 (1947). I vändningen mot olycka och död i Aiskylos’ äldsta tragedi når publiken sin rening, katharsis. SDS 1954, nr 246, s. 10.
11) motsv. REN, adj. 23 a, b, med avs. på ngns förstånd l. på tanke l. föreställning o. d.: göra klar, komma (ngt) att klarna, klara; klara upp o. d.; numera bl. ngn gg, med tydlig anslutning till bruklig eg. anv. av ordet; förr äv. refl.: klarna. Jag vet ej hur så jämt ni ständigt skrifva gitter, / .. Kom följ då med oss ut at rena ert förnuft. Lenngren (SVS) 1: 89 (1777). Begreppet om Gud i historien renar sig jemnt upp i samma mån som begreppet om menniska. Geijer I. 6: 24 (1839). Diamanten renar förståndet, safiren hjärtat. Bergman LBrenn. 9 (1928).
12) motsv. REN, adj. 25: göra (ngn l. ngt) fri(tt) från l. kvitt ngt visst, befria; äv. med refl. obj.; utom i c numera bl. tillf., i sht i anv. med anslutning till bruklig eg. anv. av ordet; stundom svårt att skilja från 7. De skulle rena sig ifrån de gamla Judiska och hedniska bruk, meningar och villfarelser. Bælter JesuH 6: 4 (1760). Renad från alt jordiskt .. återgår mennisko-anden till sitt eviga ursprung. Hagberg Pred. 1: 28 (1814). Rydberg Vap. 67 (1891). Siwertz Pagoden 78 (1954). — särsk.
a) (†) motsv. REN, adj. 25 a α: göra (ngn) fri från sjukdom, bota (ngn) från ngt, återställa (ngn), göra (ngn) frisk; äv. med bibet. av l. övergående i bet. 9. LPetri Wijgd. A 3 a (1538). OMartini Läk. 50 (c. 1600). (Jesu händer) kunde rena ifrå spittelsko. Swedberg SabbRo 680 (1697, 1710).
b) (†) motsv. REN, adj. 25 a γ: fria l. fritaga (ngn) från misstanke l. beskyllning l. anklagelse o. d.; äv. med refl. obj. l. med obj. betecknande ngns rykte o. d. Joen i Häggare lofwer vth ondt och thz plägar så hända. Efter han är en oför man, skall han rena sitt nampn, förän han bekommer någer kyrkiotiänst. ÄARäfst 85 (1596). Nekade den .. anklagade, då han .. blifvit kallad för rätta, skulle han rena sig med ed. Nordström Samh. 2: 490 (1840). (Vi) hoppas .. att hafva renat Lillienstedts och Strömfelts minne från den beskyllning, som blifvit dem gjord, att hafva för Ryskt guld sålt sitt fädernesland. Malmström Hist. 1: 181 (1855).
c) (i religiöst spr., fullt br.) motsv. REN, adj. 25 a δ: göra (ngn) fri från synd l. syndaskuld, från (ngn) avtvå hans synd; hos (ngn) återställa det syndfria, rättfärdiga, heliga tillstånd som gått förlorat gm synden; jfr (FÖR)-SONA, HELGA, RÄTTFÄRDIGGÖRA. Jesu Christi .. blodh .. renar oss aff alla synder. 1Joh. 1: 7 (Bib. 1541; NT 1526: rensar). Suckar efter befrielse och rop om rening hördes (vid den religiösa sammankomsten). Stridsropet 1883, nr 2, s. 3. Så hade de fötts till nya människor, obefläckade, rättfärdiga, renade från all syndaskuld. Moberg Utvandr. 178 (1949).
d) [jfr c] fria (ngn) från den skuld han ådragit sig gm en begången orätt l. ett brott l. en ogärning. Jos. 22: 17 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Man .. (finner kroppsstraffen) i förening med kyrkopligt och skriftermål, hvarigenom den medelst straffet renade, återinträdde inom församlingen. Oscar I Straff 15 (1840).
e) motsv. REN, adj. 25 a ε, i uttr. rena ngns samvete, göra ngns samvete rent. Nordforss (1805). Kunde tvål .. rena ett samvete? Strindberg NRik. 78 (1882).
II. [jfr I 5] (†) med konstruktionsväxling: avlägsna l. ta bort (ngt), rensa bort. (Den 3 april) reenedhe twå timbermänn dett snöö såm föll åffwan ifrån kyrckietaakedt och påå sakersteens hwalff. BtÅboH I. 1: 59 (c. 1600).
Ssgr: A (†): RENINGES-DAG, se B.
B: RENINGS-AKT. akt varigm ngn l. ngt renas; särsk.
1) (tillf.) till I 5 e. TLäk. 1834, s. 5.
2) rel.-hist. till I 9. Cook 3Resa 149 (1787).
(I 2) -ANLÄGGNING~020. tekn. anläggning för rening av ngt (t. ex. av gas l. vatten). MosskT 1892, s. 333 (för rening av avloppsvatten).
-APPARAT. [jfr t. reinigungsapparat] tekn. apparat för rening av ngt.
1) till I 1. JernkA 1865, s. 2.
2) till I 2; särsk. för rening av gas l. olja. Rosenberg OorgKemi 321 (1888; för rening av lysgas).
-BAD.
1) [jfr t. reinigungsbad] (numera bl. tillf.) till I 3: renlighetsbad. Sthm 1: 504 (1897). SFS 1920, s. 587.
2) (i vitter stil o. religiöst spr.) bildl., särsk. med anslutning till rena, v.1 I 12, om ngt varigm ngn l. ngt befrias från ngt (särsk. från synd) o. d. Lybecker 28 (c. 1715). Jag vet ej annat reningsbad, / Än tro på dig (dvs. Kristus). SionSång. 1: 55 (1743). Stockholms blodbad, till dödsdop ämnat, / blev ett befrielsens reningsbad. Folcke SthmÅr 94 (1928).
(I 2) -BASSÄNG. tekn. bassäng använd till rening av ngt gm att låta det passera bassängen, filtrerbassäng. 2NF 34: 147 (1922).
(I 3 d) -BETJÄNT, adj. i substantivisk anv. (†) om person anställd vid karantänsanstalt. KrigVAT 1836, s. 495.
(I 12 c) -BLOD. (†) om Jesu blod utgjutet på korset till människornas rening från synd. Lybecker 94 (c. 1715). SionSång. 2: 117 (1745).
(I 9) -BRUK. rel.-hist. jfr bruk 6. 2NF 2: 200 (1904).
(I 2) -BRUNN. tekn. jfr -anläggning samt kloak-brunn. Palmberg Hels. 213 (1889).
(I 2) -BÄDD. tekn. jfr -anläggning samt filtrer-bädd. KemT 1905, s. 121 (med bild).
(I 9) -CEREMONI. rel.-hist. KonvLex. 4: 22 (1864).
(I 9) -DAG. (reninges- 1526. renings- 1836 osv.) (i bibliskt spr. o. rel.-hist.) dag för ngns rening (i rituell mening); i pl. äv. om de dagar som förflyta, innan en person som gm en viss handling l. sjukdom l. barnsbörd o. d. blivit oren betraktas ss. ren igen; jfr renselse-dag. Melin JesuL 1: 215 (1842). (En kvinna som fött barn) skall icke komma vid något heligt och får icke heller komma till helgedomen, förrän hennes reningsdagar äro ute. 3Mos. 12: 4 (Bib. 1917; Bib. 1541: renselse daghar). jfr: (Paulus) toogh .. mennena til sigh, och loth reena sigh mz them, och gick in j templet förkunnandes ath reninges daghanar woro fulboordhadhe. Apg. 21: 26 (NT 1526; äv. i Bib. 1541; Bib. 1917: gav till känna när den tid skulle gå till ända, för vilken de hade låtit helga sig). särsk. (numera bl. ngn gg, om utländska förh.) i uttr. (Sankta) Marie reningsdag, (dagen för) jungfru Marias reningsfest. Strinnholm Hist. 2: 336 (1836). Rydberg Magi 55 (1865).
(I 12 b) -ED, r. l. m. [jfr t. reinigungseid] (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) ed varigm ngn svär sig fri l. fritager ngn från anklagelse l. misstanke. Möller 2: 687 (1785). Fadern svor .. reningsed för dottern (som misstänktes för otrohet i äktenskapet). Kinberg LagSinnessj. 28 (1926; om medeltida förh. i Tyskland).
-ELD. [jfr t. reinigungsfeuer] renande eld; särsk. (i vitter stil o. rel.-hist.) till I 7, 9, 10, 12 c. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 1: 162 (1834). Nilsson FolklFest. 10 (1915).
(I 9) -FEST. rel.-hist. religiös fest varvid ngn l. ngt renas l. som firas till åminnelse av ngns l. ngts rening; jfr renselse-fest. Petersson Tib. 4 (1860). särsk. [jfr d. Mariæ l. Maria(s) renselsesfest, t. Mariä reinigung, mlat. purificatio Mariæ] (numera bl. ngn gg, om utländska förh.) i uttr. jungfru Marie l. Marias reningsfest, kyrklig fest firad (i sht inom den romersk-katolska kyrkan) den 2 februari till minne av jungfru Marias kyrktagning (vid reningsdagarnas slut) efter Jesu’ födelse, kyndelsmässa. Weste (1807). Schulthess (1885).
(I 2) -FILT. tekn. filt använd till rening av ngt gm att låta det passera genom filten. HufvudkatalSonesson 1920, 6: 123.
(I 12 c) -FLOD. (†) om Jesu på korset utgjutna blod; jfr -blod. Lybecker 69 (c. 1715). SionSång. 2: 9 (1745).
(I 5 f) -FLYKT. (†) rensningsflykt. Dahm Biet 172 (1878). LBl. 1904, nr 11, s. 2.
(I 5 g γ) -FLÖDE. i bibeln: flytning från livmodern under den första tiden efter barnsbörd, ”lochier”, avslag. 3Mos. 12: 4 (Bib. 1917). jfr Tholander Ordl. (c. 1875; utan angiven bet.).
-FÖRESKRIFT~102. särsk. rel.-hist. till I 9. Forell Ceylon 161 (1929).
-FÖRMÅGA. tekn. förmåga att rena; särsk. till I 1, 2. Björkman (1889).
(I 2) -HUS. särskild avdelning av gasvärk för rening av gasen. SthmBelysn. 40 (1903).
(I 2) -KAMMARE. tekn. jfr -anläggning. 2UB 1: 514 (1898).
(I 2) -KAR. tekn. jfr -kärl. Leufvenmark Vin. 1: 21 (1869; för rening av sprit).
(I 3 d) -KARANTÄN. (numera knappast br.) karantän för desinfektion av ngt; äv. konkret, om karantänsanstalten. Tiden 1848, nr 224, s. 4 (konkret). Undergå lossnings- och reningskarantän. BtRiksdP 1902, 6Hufvudtit. s. 292 (1858). PT 1895, nr 219, s. 1.
(I 2) -KISTA. tekn. i gasvärk: kistformig behållare innehållande en särskild massa (reningsmassa) genom vilken man låter gasen passera för att avlägsna svavelväte o. andra gasformiga svavelföreningar. TByggn. 1859, s. 49.
-KRAFT. tekn. = -förmåga; särsk. till I 1, 2. Leufvenmark Vin. 1: 35 (1869).
(I 2) -KÄRL. tekn. kärl använt till rening av ngt gm att låta det passera kärlet. VetAH 1806, s. 200 (för rening av vatten).
(I 9, 10, 12 c) -LÅGA, r. l. f. (i vitter stil o. rel.-hist., tillf.) jfr -eld. Fahlcrantz 1: 17 (1835, 1863).
(I 2) -MASKIN. [jfr t. reinigungsmaschine] tekn. = -apparat 2. VetAH 1806, s. 201 (för vattenfiltrering).
(I 2) -MASSA, r. l. f. [jfr t. reinigungsmasse] tekn. massa använd till rening av ngt gm att låta detta passera genom massan.
a) (numera bl. tillf.) för rening av vatten. VetAH 1806, s. 201.
b) för rening av gas; jfr -kista. Lamings reningsmassa, en lucker blandning af sågspån med kalkhydrat och jernoxidhydrat. Rosenberg OorgKemi 321 (1888).
-MEDEL. [jfr t. reinigungsmittel] medel varigm rening resp. rengöring o. d. åstadkommes; särsk.
1) tekn. till I 2. Palmberg Hels. 163 (1889).
2) (numera bl. ngn gg) till I 3: rengöringsmedel. AHB 54: 82 (1871). EkonS 2: 299 (1897).
3) (i fackspr.) till I 3 d: desinficerande medel o. d. Reningsmedel mot smitta. Hagdahl Fråga 168 (1883). Harlock (1944).
4) (†) till I 5 b: medel att utrota ogräs o. d. NorrlS 1—6: 52 (c. 1770).
5) (numera bl. ngn gg, arkaiserande) till I 5 e, f: läkemedel använt till utrensning av skadlig materia ur kroppen l. ss. purgativ. Lindfors (1824). Östergren (1936).
6) (i vitter stil o. rel.-hist.) till I 7, 9, 10, 12 c: medel varigm ngn l. ngt renas resp. luttras l. befrias från synd o. d. Bælter JesuH 5: 575 (1759; om dopet). Karsten NaturfRel. 135 (1923).
-METOD. metod att åstadkomma rening l. rengöring o. d.; särsk.
1) till I 1, 2. Rinman JärnH 511 (1782; för rening av guld). Dædalus 1949, Annons. s. 2 (för rening av vatten).
2) (numera bl. ngn gg) till I 3: metod att göra ngt rent. Berzelius Kemi 3: 370 (1818).
(I 5 g β) -MOS. (†) läkemedel (flädermos) använt vid menstruationsrubbning. Darelli Sockenapot. 51 (1760).
(I 9, 12 c) -OFFER. [jfr t. reinigungsopfer] rel.-hist. offer som syftar till rituell rening l. borttagande av ngns synd; jfr försonings-offer. Linc. Vu 5 a (1640). Arv 1953, s. 50.
(I 5 g β) -PERIOD. (†) mensesperiod. Hygiea 1841, s. 303.
(I 5 g β) -PILLER. (†) piller som intages vid menstruationsrubbningar o. d. Darelli Sockenapot. 248 (1760).
-PROCEDUR. procedur varigm ngn l. ngt renas l. göres ren(t) o. d.; särsk.
1) till I 1, 2. Smith OrgKemi 3 (1938).
2) (numera bl. ngn gg) till 3. Celander NordJul 1: 118 (1928).
3) (i vitter stil, tillf.) bildl., till I 7, 10. Kriget .. är en hela världens stora reningsprocedur (säger en äldre dam). Sörman Aloë 195 (1931).
-PROCESS. [jfr t. reinigungsprozess] process l. procedur varigm ngn l. ngt renas l. göres ren(t) o. d.; särsk.
1) till I 1, 2. Wirgin Häls. 2: 21 (1931).
2) (numera bl. tillf.) till I 3. Hagdahl Fråga 163 (1883). Holm AlltFläck. 70 (1946).
3) (i vitter stil o. rel.-hist.) till I 7, 9, 10, 12 c. Forssell Stud. 1: 311 (1870, 1875). Skärseldens reningsprocess. Sthm 1: 80 (1897).
(I 9) -RIT. rel.-hist. Bolinder FolkEur. 157 (1928).
-RUM, n. rum där ngn l. ngt renas resp. rengöres o. d.; särsk.
1) tekn. till I 1, 2. JBratt hos Holmberg Artill. 3: Bih. 26 (1882).
2) (numera bl. ngn gg) till I 3: rum för rengöring, tvättning, desinfektion o. d. 2UB 1: 547 (1898).
(I 2) -SYSTEM. tekn. konkret; jfr -anläggning. MosskT 1892, s. 332.
-SÄTT, n. sätt varpå ngn l. ngt renas l. göres ren(t); särsk.
1) till I 1, 2. VetAH 1801, s. 265.
2) (numera bl. ngn gg) till I 3. Rinman 1: 1035 (1788).
3) (i vitter stil o. rel.-hist., mera tillf.) till I 7, 9, 10, 12 c. Detta reningssätt genom döpelsen. Bælter JesuH 2—3: 145 (1756). Wulf Köppen 2: 250 (1799).
(I 1, 2) -TEKNIK. jfr -metod 1. Dædalus 1950, Annons. s. 2.
-TID.
1) (tillf.) till I 1, 2: tid som åtgår för att rena ngt. IllSvOrdb. (1955).
2) (†) till I 5 g β: (tid för ngns) menstruation. Öller SvarVetA 4 (1806). Björkman (1889).
3) (i vitter stil, tillf.) till I 10: tid då ngn renas. Hemmer Pel. 19 (1916).
(I 5 f) -UTFLYKT. (†) rensningsflykt. Dahm Biet 60 (1878).
(I 5 g β) -UTTÖMNING. (†) om flytning vid menstruation. TLäk. 1833, s. 466.
(I 9) -VATTEN. [jfr t. reinigungswasser] (i bibeln o. rel.-hist.) vatten varmed ngn l. ngt renas; jfr vig-vatten. Heinrich (1814). 4Mos. 8: 7 (Bib. 1917).
(I 9) -VECKA, r. l. f. (†) jfr -dag samt renselse-vecka. Borg Luther 1: 293 (1753).
(I 1, 2) -VÄRK, n. tekn. värk för framställande av ngt i ren form (gm destillation l. dyl.) l. för rening av ngt. TT 1871, s. 31 (för rening av tjärolja). Reningsverk för kloakvattnet. SvD(A) 1930, nr 277, s. 3. Reningsverk för petroleum. Fornv. 1937, s. 346.
-ÄMNE.
1) tekn. till I 2: ämne använt till rening av ngt. Ahlberg FarmT 47 (1899).
2) (i fackspr.) till I 3 d: desinfektionsämne. SFS 1905, nr 46, s. 12.
Avledn.: RENARE, m.||ig., om sak r. l. m. [jfr t. reiner]
1) person som renar l. gör ren o. d. Serenius G 3 b (1734). särsk.
a) (mera tillf.) till I 2 b. En känd hembrännare och renare av motorsprit. Engström Gubb. 4: 142 (1923).
b) (†) till I 6, om språkrensare l. person som ivrar för språkets renhet o. d. Renaren af vårt språk. Böttiger 5: 111 (1869, 1874; om O. v. Dalin).
c) (i vitter stil o. rel.-hist.) till I 7, 9, 10, 12 c. Carlstedt Her. 1: 46 (1832). Apollon renaren. Nordenstreng Gripenbg 81 (1921).
2) tekn. till I 2: apparat l. filter o. d. varmed rening av ngt utföres; särsk. om luft- l. oljerenare i bil; företrädesvis i ssg l. elliptiskt för sådan. Nerén HbAut. 2: 137 (1912). Motor 1954, s. 1526 (om luftrenare i bil). jfr bensin-, gas-, luft-, olje-renare.

 

Spalt R 1124 band 22, 1957

Webbansvarig