Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RALTA ral3ta2, v.1 -ade.
Etymologi
[sv. dial. ralta, skvallra; till RALLA, v.2]
1) (enst.) om bäck: porla l. brusa l. dyl. Regnbäcken raltar, / Sqvätter och sqvaltar. CFDahlgren 2: 81 (1838).
2) (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat l. vard.) skvallra, ”ralla”; i sht förr äv.: prata (tomt l. andefattigt l. dyl.). Han .. raltar som en käring. Stenhammar Riksd. 1: 7 (1834). Denna stuga (hvarom ju oupphörligt raltas (i dikten)). Atterbom (1841) i 3SAH XXXVII. 2: 19. Landsm. XVIII. 8: 34 (1900; skolpojksuttr. från Uppsala).

 

Spalt R 187 band 21, 1956

Webbansvarig