Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RAGA, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE (Swedberg Ordab. (1722), Schenberg (1739)), -NING (Linc. (1640), Hamb. (1700)).
Ordformer
(rag(h)- (raag-) 1536—1784. ragg- 1652 (: raggning))
Etymologi
[sv. dial. raga; jfr d. rave, nor. dial. raga; sannol. etymologiskt identiskt med mht. ragen, vara styv, skjuta l. stå upp (i luften), skjuta fram (t. ragen); jfr RAGE, sbst.1, samt mht. rǣhe, styv, stel (i lederna); sannol. till samma rot som föreligger i RÅ, stång, rundhult på mast o. d. — Jfr RAGATUVA, RAGLA]
(†)
1) = RAGLA 1. The ragha .. såsåm en drucken. Psalt. 107: 27 (öv. 1536; Bib. 1541: raghadhe). När kalfuarna ragha och kunna intet gå. VästeråsDP 12/2 1621. Lemmarna (på en häst med fallandesjuka) begynna til at skälfwa, Benen styfna, och raga, omsijder faller han omkull. IErici Colerus 2: 235 (c. 1645). Dähnert 1153 (1784). särsk. i vissa uttr.
a) raga på ömse sidor, ragla hit o. dit; jfr RAGLA 1 a α. Schroderus Albert. 1: 33 (1638).
b) raga emot ngt, ragla emot ngt (se RAGLA 1 a γ). VRP 4/8 1730.
2) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv., = RAGLA 2. Landet skal ragha hijt och tijt såsom en drucken. Jes. 24: 20 (Bib. 1541; Bib. 1917: jorden raglar). Hur han (dvs. K. XI) med Manna-krafft / För dine Portar Låås och Stängsle, som ey ragat, / Haar anlagt. Dahlstierna (SVS) 107 (1698). At vid stora klåckans gång Tornet grufvel(ige)n ragar. VDAkt. 1736, nr 402. GbgMag. 1762, s. 410. särsk.
a) om rike: vara nära att falla (se d. o. II 4), vackla; äv. om (personifikation av) lycka: ”gå” (o. skänka sina håvor) på ett (planlöst o.) oberäkneligt sätt; stundom med nära anslutning till 1; jfr RAGLA 2 d. Geisler Vitt. 357 (c. 1715). Begynner det (dvs. Sverige) ännu ey raga / Af svenskars blod, / Hvars dyra flod / Så ymnigt är utguten? Risell Vitt. 449 (1718). Fast lyckan raga tyck’s i drucken hufvudyrsel, / .. Har Gud thes alla steg med måttstock mätit grant. Kolmodin QvSp. 1: 337 (1732).
b) = RAGLA 2 e; ofta med nära anslutning till 1. Bullernæsius Lögn. 102 (1619). Emedan Auctor .. (i sin skrift) gör hiskel(ig)a saltus (dvs. språng) .. och ragar, såsom en drucken, .. emellan fanaticismus och pietismus. VDAkt. 1781, nr 588.
Särsk. förb. (till 1; †): RAGA OMKULL l. KULL. ragla omkull; äv. bildl., = ragla omkull 2 (jfr raga, v.1 2, 2 a). LPetri Jes. 28: 7 (1568). AndelVijs. 1: 15 (1739; bildl.).
Ssgr: A: RAGA-TUVA, se d. o.
B: (1) RAGE-KALK. (†) kalk (se kalk, sbst.1 I) innehållande berusande dryck (som kommer den att ragla som dricker därav); anträffat bl. bildl. Dräggen aff raghekalcken haffuer tu (dvs. Jerusalem) drucket. LPetri Jes. 51: 17 (1568; Bib. 1917: berusningens kalk).

 

Spalt R 110 band 21, 1956

Webbansvarig