Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PYNTELIG pyn3telig2, förr äv. PYNTLIG, adj.; adv. -T.
Ordformer
(pyntel- 1835—1908. pyntl- 1642 (: Pyntligheet))
Etymologi
[jfr dan. o. nor. pyntelig; avledn. av PYNT, sbst.2, l. PYNTA, v.2]
(i sht i danskpåvärkat spr.; numera knappast br.) prydlig, fin, nätt; förr äv. med abstrakt huvudord. Ännu mindre antogs ett pynteligt litet raillant förslag att gå in (dvs. segla in) till Alholmarna och sedan till Stockholm. Topelius Dagb. 2: 81 (1835). En pyntelig ung järnvägsman. Ossiannilsson Barb. 226 (1908).
Avledn.: PYNTLIGHET, f. [jfr d. pyntelighed, nor. pyntelighet] (†) egenskapen att vilja vara fin l. ha fina saker o. d. Palmchron SundhSp. 189 (1642).

 

Spalt P 2527 band 21, 1955

Webbansvarig