Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PUTTING put3iŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(putting 1691 osv. pytting (pÿtt-, pÿt-) 1673—1829 (: Pyttings-Jungfrur))
Etymologi
[fsv. pöttinge, pl.? (SthmTb. 3: 229 (1495)); jfr dan. o. nor. pytting; av lt. l. t. pütting l. holl. putting; av ovisst urspr.]
sjöt. urspr. om de järnbultar vid vilka röst- o. märsjungfrur äro fästa; numera om samtliga de delar som bilda märsens undre stöttning; ofta liktydigt med: puttingsvant. BoupptSthm 1680, s. 48 a, Bil. (1673). Dalman (1765). VFl. 1928, s. 110. — jfr BARDUN-, JÄRN-, MÄRS-PUTTING.
Ssgr (sjöt.): PUTTING- l. (numera vanl.) PUTTINGS-BULT. [jfr holl. puttingbout, t. püttingsbolzen] (†) järnstång som surras till undervanten för att ge större stadga o. spridning åt dessa. Chapman Dimens. G 1 b (1796). Ekbohrn NautOrdb. (1840). Lundell (1893). —
-JÄRN. [jfr holl. puttingijzer, t. püttingseisen] putting l. puttingsvant som utgöres av en massiv järnstång; äv. om röstjärn. Rajalin Skiepzb. 156 (1730). —
-KRANS. [jfr d. pyttingkrans] en omkring masten anbragt ring l. kätting, vari puttingsvanten fastgöras; jfr -ring, -stropp. Smith (1917). —
-RING. [jfr t. püttingsring] en omkring masten fastskruvad ring, vari puttingsvanten fastgöras; jfr -krans, -stropp. Schulthess (1885). —
-SKENA, r. l. f. [jfr t. püttingsschiene] (†) platt skena vari beslaget på nedre stängvantsjungfrurna slutar. Platen Glascock 1: 274 (1836). Ekbohrn NautOrdb. (1840). Björkman (1889). —
-STROPP. [jfr d. pyttingstrop] (i sht förr) en omkring masten lagd stropp (vanl. av kätting) vari puttingsvanten äro fastgjorda; jfr -krans, -ring. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 90 (1796). —
-VANT. [jfr holl. puttingwant, t. püttingswant] om de smäckra, korta vant som stötta en märs underifrån o. som gå från märsranden till puttingsringen l. puttingsstroppen kring masten; vanl. i pl. Rajalin Skiepzb. 177 (1730).

 

Spalt P 2513 band 21, 1955

Webbansvarig