Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PRÄKTELIG l. PRÄKTELIGA l. PRÄKTELIGEN, adv.
Ordformer
(prächt- 1669. prächte- 16491681. präkte- 1749. -lig (-gh) 16491667. -liga 16691749. -ligen 1681)
Etymologi
[jfr ä. d. prægtelig, adj. o. adv., prægteligen, adv.; efter t. prächtiglich, adj. o. adv., avledn. av prächtig (se PRÄKTIG)]
(†) motsv. PRÄKTIG 1: praktfullt, ståtligt. Chronander Bel. D 8 b (1649). Bröllopet är nu stådt, alt wäl och prächtliga angått. CupVen. C 5 b (1669). Lind 1: 1236 (1749).

 

Spalt P 2235 band 20, 1954

Webbansvarig