Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PRYL pry4l, sbst.2, förr äv. PREL l. PRIL, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -ar (CupVen. C 5 b (1669) osv.) ((†) -er TullbSthm 2/5 1583 (: Schredd[er]preler), Därs. 30/11 1584 (: skreddare preler)).
Ordformer
(prel 1583 (: Schredd[er]preler)—1584 (: skreddare preler). prijl 1610—c. 1645. pril 1583 (: Schredderpriler)—1756. pryglar, pl. 1737—1909. pryl 1583 (: Skreddar[e]pryler) osv. pryll 1707)
Etymologi
[av omtvistat urspr.; sannol. av ett med mnl. pryel, dolk, sammanhörande lt. ord av samma germanska stam som de under PREN o. PRIM, sbst.1, nämnda orden]
1) (†) vapen att sticka med; dolk; spjut. Sedan vtdrog Nils Carlson en prijl åt Carl, men Nils Bengtson gaff sig emellom them båda, oc schilde them åt. VRP 1610, s. 221. (Sv.) Pryl, (lat.) Framea. Schenberg (1739).
2) benämning på (till utseende o. användning ngt skiftande) mer l. mindre spetsiga smärre redskap av trä l. ben l. metall; dels om redskap med skarp spets som företrädesvis användes till att sticka l. borra hål med, dels om redskap med trubbigare spets (vanl. av mer l. mindre konliknande form) som användes för att vidga ett hål i tyg l. läder o. göra det mera regelbundet; särsk. om ett av skomakare förr (bl. a. för uppborrning o. vidgande av snörhål) använt (metall)redskap liknande en grov, i spetsen avtrubbad syl; jfr PREN 1, PRIM, sbst.1 Linc. Ssss 6 b (1640). (Till hästmunderingen hör bl. a.) Syhlväska med Syhl, Pryl och Beke-tråd. PH 1: 778 (1729). Ådrorna ristas (vid etsning på tenn) med en pryl eller en grof synål. Freja 1880, s. 121. SvSkoT 1931, s. 351. — jfr BEN-, MÄRG-, SEGEL-, SKOMAKAR-, SKRÄDDAR-PRYL m. fl. — särsk.
a) sjöt. spetsigt redskap av stål l. hårt trä som användes vid splitsning, knopslagning o. segelsömnad, (mindre) märlspik. Widegren (1788). Hålen (i segel) böra alltid göras med stamp, aldrig med pryl. Platen Glascock 1: 301 (1836). SkrGbgJub. 19: 273 (1923).
b) sömn. redskap liknande en långsmal kon med jämförelsevis trubbig spets, som användes för att i dekorativt syfte göra hål i tyg vid brodering. 1Saml. 1—6: 325 (1773). För att få hålen riktigt runda bör man (vid engelskt broderi) vika undan tyget genom att i dem insticka prylen. Hubendick FlickLek. 267 (1879). Fröberg Skrädd. 56 (1941).
3) (utom i b o. c numera bl. mera tillf.) i bildl. l. utvidgad anv. av 2, om föremål som liknar en pryl. Carlsson HelaSthm 326 (1912; om kyrktorn). — särsk.
a) (†) zool. om taggstråle i fisks ryggfena. Linné Vg. 175 (1747).
b) [växtens blad likna prylar] bot. om växt, i ssgn STRAND-PRYL.
c) (bygdemålsfärgat) i uttr. slå pryl, spela käglor, slå kägel. Topelius Fält. 4: 139 (1864).
4) (vard.) sak, mindre föremål; särsk. i pl., sammanfattande, om en yrkesmans redskap l. en soldats personliga utrustning o. d.: grejor, grunkor, pryttlar. DN(A) 1941, nr 224, s. 4. De nyblivna soldaterna hade stått en hel dag i kö för att få sina ”prylar”. SvD(B) 1944, nr 226, s. 8. Inte en enda pryl kände jag igen i rummet. Trenter Eld 14 (1949). (Vi vilja) ha med oss hem någon pryl som kan anses typisk för landet vi varit i. DN(A) 1951, nr 338, s. 34. jfr Langenfelt OffJarg. (cit. fr. 1912).
Ssgr (till 2): PRYL-FORMAD, p. adj. NF 4: 49 (1880). —
-FORMIG. Klint (1906).
Avledn.: PRYLA, v.2 till 2: sticka l. borra hål med pryl l. vidga hål med pryl; äv. med obj. betecknande hål. Schenberg (1739). (Man) prylar små runda hål. SvD 18/1 1920, Söndagsbil. s. 5.
Särsk. förb.: pryla upp l. opp. vidga (hål) med pryl. GbgMP 1947, nr 165, s. 16.

 

Spalt P 2213 band 20, 1954

Webbansvarig