Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PREN, r. l. m.; pl. -ar (Spegel (1712), SvBL 2: 65 (1858)) l. -er (1Kon. 18: 28 (Bib. 1541), Tholander Ordl. (c. 1875)).
Ordformer
(äv. preen)
Etymologi
[jfr d. pren, spetsigt redskap av ben, trä l. metall; av mlt. prēn(e), syl, pryl; jfr d. pryne, d. dial. pryn, nål varmed ett snöre dras genom huvudet på fångad fisk, nor. dial. prjona, knappnål, nyisl. prjónn, virknål, feng. prēon, nål, eng. preen, värktyg varmed noppor i tyg avlägsnas; besläktat med mlt. prēme, t. pfriem(e), syl, pryl; jfr PRYL, sbst.2]
(†)
1) spetsigt, smalt föremål att sticka l. rista med; syl; pryl. (Baalsprofeterna) ropadhe högdt, och riste sigh medh kniffuar och med prener effter theras sedh. 1Kon. 18: 28 (Bib. 1541; Luther: pfrümen; Bib. 1917: spjut); jfr: De med prenar ristade Baals-presterna. SvBL 2: 65 (1858). Rudbeck Atl. 1: 842 (1679). Ihre (1769).
2) nål varmed kvinnor benade håret; äv.: nål använd ss. prydnad i håret. Linc. Aa 4 b (1640). Till een Zierath och Prydnat bära .. (kvinnorna i Siam) på sitt Håår een Preen eller Nåål. Schouten Siam 41 (1675).
3) krustång. Schroderus Lex. 29 (1637). Dens. Comenius 586 (1639).

 

Spalt P 1727 band 20, 1954

Webbansvarig