Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROVOKAT -ka4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -cat)
Etymologi
[jfr t. provokat; av lat. provocatus, p. pf. av provocare (se PROVOCERA)]
(numera föga br.) jur. om svaranden i en provokatorisk rättegång. Ekbohrn (1904). Kallenberg CivPr. 1: 959 (1924).

 

Spalt P 2173 band 20, 1954

Webbansvarig