Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROVOCERA prω1vωse4ra l. prωv1-, äv. prå1– l. prov1-, l. -os-, i Sveal. äv. -e3ra2, förr äv. PROVOKERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr PROVOKATION.
Ordformer
(-cera 1642 osv. -kera 1847. -quera c. 17501809)
Etymologi
[jfr t. provozieren, eng. provoke, fr. provoquer; av lat. provocare, av pro- (se PRO-, prefix1) o. vocare, kalla (jfr INVOKATION, VOKATIV). — Jfr PROVOKANT, sbst., PROVOKAT, PROVOKATORISK, PROVOKATÖR]
1) (†) uppfordra l. kalla (ngn) att inställa sig inför en domstol l. myndighet o. d. för att avge vittnesbörd l. stå till svars för ngt o. d. På tingstället Rödinge tijt M. Unæus provocerat Ven: Consistorium i Wexiö, om de hade något emoot honom. VDAkt. 1713, nr 1. Hr Landtm(arskalken) .. provocerade .. inför Gud .. den, som .. söker at upblåsa oenighetslågan oss emellan. 2RARP 15: 524 (1747).
2) (†) med personobj.: uppfordra, uppmana; utmana, utfordra; reta l. ägga (ngn) till handling; äv. närmande sig 4 a. At han .. provocerar the andre til duell. RARP 9: 257 (1664). Sedan Lützow effter föregånget beswärjande provocerat den Onda .., så (osv.). Gadelius Tro 1: 250 (i handl. fr. 1712). Argus redivivus med 92 lectioner för alla höglärde Philosophis som härmed publice provoceras til at confrontera uti den quæstionen de Puncto Mathematico. Benzelstierna Cens. 160 (1741; titel på skrift). Dessa grammaticaliska discussioner, hvartil Författaren (till ett åminnelsetal) provocerat oss. Kellgren (SVS) 5: 530 (1791); jfr 4 a. Dalin (1855). Ekbohrn (1904).
3) med. (med konstlade medel, gm viss medicinsk behandling) framkalla l. åstadkomma (en fysiologisk process l. ett fysiologiskt tillstånd l. ett sjukdomssymtom). Ther Sompnen aff sigh sielff ey wil komma, skal han genom tienlighe Saker provoceras. Palmchron SundhSp. 401 (1642). Undersökningen på Sabbatsberg gav .. vid handen, att så gott som alla fall av infekterad abort äro provocerade. SvD(B) 1932, nr 96, s. 7.
4) (söka) förmå l. locka l. lura l. reta ngn till ngt (särsk. till ngt som utgör en oförsiktighet l. dumhet l. ett missgrepp l. brott) gm att på ett mer l. mindre otillbörligt, oärligt l. listigt sätt utnyttja dennes (väntade, normala) reaktion inför ngt som han utsättes för (t. ex. en utmanande handling, frestande med lockbete); särsk. om dylik handling av en lejd agent (provokatör), som avser att framkalla oroligheter l. att få en person att begå ett brott o. d. i syfte att därigm ge myndigheterna anledning att ingripa.
a) med personobj.: gm en dylik metod (söka) förmå (ngn till ngt); utsätta (ngn) för provokation; i äldre ex. stundom svårt att skilja från 2. (Kronprins Karl Johan) svängde sig undan ämnet, hvaruti Järta provocerat honom att ingå. Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 78 (1816); jfr 2. Fransoserne voro alltid provokerade till deras våldsamheter af engelska ministrarne. Wingård Minn. 5: 140 (1847). Jag provocerade henne, jag till och med pressade henne. Hedberg Häx. 291 (1950).
b) med sakobj.: framkalla l. åstadkomma (ngt) gm en dylik metod (provokation). SvH IX. 2: 88 (1908). Frankrike, som .. lär med kallt blod hafva provocerat massakern i Casablanca. Lindqvist BakMoln. 158 (1911). Provocera oroligheter. GHT 1948, nr 10, s. 4.
c) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: utmanande, provokatorisk. GHT 1895, nr 260, s. 2. På Jans mer eller mindre provocerande frågor svarade hon (osv.). Rootzén Vård. 50 (1930).
5) (†) hänskjuta ngt till ngn l. till en viss instans l. till ngns vittnesbörd o. d. för avgörande resp. yttrande l. vittnesmål l. dyl.; vädja (till ngn l. ngns samvete o. d.); särsk. i uttr. provocera till ngn l. ngt (t. ex. en instans). RARP 8: 192 (1660). H:r Rector .. beskylte .. (Humalander) att han practicerat .. (Ekelund) uth, men Humalander nekade, provocerandes till wachtkarlarne, och blef en af dem inkallad och tillfrågad, hwij han icke stod i Ekelunds cammar. ConsAcAboP 7: 590 (1695). Justitiæ-Revision är högsta Rätt, .. hvarföre skal man då provocera derifrån? 2RARP 2: 366 (1723). Biskop Mörner provocerade till bancoutskottets ledamöter, att han blifvit orätt beskyllad af Cederström m. fl. HH XXV. 2: 71 (1809). Herr Justitiæ Borgmästaren Hyltén förklarade sedan, med provocerande till Stockholms herredagsmäns eget samvete, att han (osv.). Frey 1846, s. 315.
Särsk. förb.: PROVOCERA FRAM1010 4. (numera i sht i mindre vårdat spr.) till 4 b: framkalla (ngt) gm provokation, provocera. Blomberg Överg. 161 (1915). Att Ryssland ville provocera fram fientligheter. HT 1928, s. 161. jfr framprovocera.
PROVOCERA UT. (†) till 2: utmana, utfordra. ConsAcAboP 4: 60 (1672).

 

Spalt P 2172 band 20, 1954

Webbansvarig