Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROPONENT prω1pωnän4t l. prå1– l. prωp1– l. prop1-, l. -pon-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. proponent; av lat. proponens (gen. -entis), p. pr. av proponere (se PROPONERA)]
1) (numera föga br.) person som gör l. framställer ett förslag; förslagsställare; förr äv. i uttr. proponent av ngt; jfr PROPONERA 4. Andersson (1845). BL 20: 178 (1852). Proponenten af denna lag (dvs. patentlagen) i den fransyska församlingen. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 144 (1856).
2) sport. person l. organisation som utfärdar en proposition (se d. o. 5) angående en tävling (i sht en hästkapplöpning). 2NF (1915). NFSportlex. 5: 1027 (1943).

 

Spalt P 2055 band 20, 1954

Webbansvarig