Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PRO- prω- l. pro- resp. (i ssg vars andra stavelse är obetonad) prω1– l. prå1-, i bet. II äv. (utom i vissa vetenskapliga facktermer, t. ex. -enzym, -fas, -klorit, alltid) prω3~ l. prω4~, äv. prå3~ osv. (se för övr. beträffande uttalet under resp. ssgr), prefix1.
Etymologi
[av lat. pro- l. gr. προ-, av lat. pro resp. gr. πρό (se PRO, prep.)]
I. ss. ett väsentligen dött ordelement, i lånord som utgå direkt från lat. l. gr. ssgr, i vilka pro- redan i det långivande språket ingått ss. förled (med en bet. som motsvarar ngn av bet. hos lat. pro resp. gr. πρό; se PRO, prep.).
II. ss. ett i sv. (liksom i andra nutida europeiska spr.) levande, produktivt ordelement, i ssgr som icke utgå från motsv. lat. l. gr. ssgr.
1) betecknande att ngt till tiden föregår l. utgör ett förstadium till det som betecknas med den senare ssgsleden o. d.
2) betecknande att ngn l. ngt är i ngns l. ngts ställe resp. är ngns ställföreträdare o. d.
3) betecknande en positiv, välvillig, gynnsam inställning till l. ett sympatiserande med ngt som anges med den senare ssgsleden; motsatt: anti-.
Ssgr (Anm. Här nedan upptagas endast vissa ssgr hörande till II; övriga ssgr behandlas i självständiga artiklar o. återfinnas på ordens alfabetiska plats): (II 3) PRO-ALLIERAD, p. adj. som tar parti för ”de allierade” (dvs. de i striden mot Tyskland under första o. andra världskriget förenade staterna). SvD(B) 1943, nr 201, s. 12.
-CANCELLARIUS, se -kansler.
(II 2) -DEKAN. [jfr t. prodekan] ställföreträdande dekan (se d. o. 2 a). SFS 1852, nr 20, s. 18.
Avledn.: prodekanat, n. jfr dekanat 2 a. SDS 1954, nr 114, s. 16.
(II 2) -DIREKTOR. (i Finl.) ställföreträdande direktor (se d. o. 2). Finland 152 (1893).
(II 3) -ENGELSK. Steffen Krig 4: 272 (1917).
(II 1) -ENZYM104. [jfr eng. proenzyme] biol. om enzym i ett ovärksamt förstadium. SvUppslB 8: 698 (1931).
(II 3) -FRANSK. Steffen Krig 4: 272 (1917).
(II 1) -GYMNASIUM. [jfr t. progymnasium] (om ä., i sht utländska förh.) förskola till gymnasium. Wallin Bref 13 (1840).
(II 2) -INSPEKTOR~020. i studentnation l. förening: inspektors ställföreträdare; person utsedd att under inspektors frånvaro l. under vakans uppehålla inspektoratet. LundAcCatal. 1832, h.-t. s. 23. Meyer Stud. 13 (1930).
(II 3) -ITALIENSK. GHT 1943, nr 215, s. 12.
(II 3) -JAPANSK. Essén Eur. 112 (1926).
(II 2) -KANSLER, förr äv. -CANCELLARIUS. [jfr t. prokanzellar] (förr) universitetskanslers ställföreträdare. Annerstedt UUH Bih. 1: 236 (i handl. fr. 1625). Pro-Canceller för Universitetet i Lund är Biskopen öfver Lunds Stift. SFS 1852, nr 20, s. 8. Universitetet i Uppsala .. Prokansler. Ärkebiskopen. SvStatskal. 1950, s. 788.
Avledn. (förr): prokansleriat, n. jfr kansleriat 2. ConsAcAboP 6: 562 (1690).
prokanslerskap, n. jfr kanslerskap 2. FoU 24: 96 (1911).
(II 1) -KLORIT104. miner. ett slags mineral hörande till kloritgruppen. 2NF (1915).
(II 3) -KOMMUNISM. välvillig l. gynnsam inställning till l. sympatiserande med kommunismen. SDS 1951, nr 157, s. 5.
(II 2) -KONSUL, sbst.1 [jfr eng. pro-consul] (engelsk) ställföreträdande konsul (i rang efter konsul o. vicekonsul). PT 1907, nr 82 A, s. 2.
(II 2) -KURATOR, sbst.1 i studentnation: kurators ställföreträdare.
a) person som tillfälligt utses ss. kurators ställföreträdare under ordinarie kurators frånvaro; numera bl. i vissa studentnationer i Uppsala. VärmlNatLdP 14/10 1843, § 3.
b) om innehavaren av en post som utgör en permanent institution i studentnationerna i Lund. Curator: .. Pro-Curator: Sven Gustaf Wiberg. LundAcCatal. 1833, v.-t. s. 13 (i Småländska nationen). LUKatal. 1953, h.-t. s. 179.
(II 3) -NAZIST. Carleson Hart TörsTala 52 (1948).
(II 3) -NAZISTISK. SvD(B) 1944, nr 174, s. 10.
(II 2) -REKTOR3~20 (pro`-rector Weste; prorä´cktårr Dalin). [jfr t. prorektor, eng. pro-rector] rektors ställföreträdare; numera bl. använt ss. titel vid universitet l. högskola. Thyselius HdlLärov. 2: 30 (1613). LUKatal. 1953, h.-t. s. 11. särsk. (förr) ss. titel för rektors ställföreträdare vid gymnasium, trivialskola o. d. Mag. Andr. Adolph Grundén, pro-rector vid trivial scholan i Gefle. SynodA 1: 546 (1780).
Avledn.: prorektorat, n. en prorektors ämbete l. ämbetstid. SvMerc. 1: 391 (1756). prorektorskap, n. (†) prorektorat. Atterbom (1846) i 3SAH XXXVII. 2: 240.
(II 3) -RYSK.
(II 3) -SVENSK, adj. om utlänning i förh. till Sverige. SvD(B) 1945, nr 190, s. 3.
(II 3) -TYSK, adj. Protyska sympatier. SvD(B) 1944, nr 237, s. 10.
(II 1) -VITAMIN. kem. om i naturen (särsk. växtvärlden) förekommande ämnen (t. ex. karotin, ergosterin) som i människo- l. djurkroppen omvandlas till vitaminer. SvD(A) 1928, nr 312, s. 15.

 

Spalt P 1915 band 20, 1954

Webbansvarig