| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PRISA pri3sa2, v.3 -ade (Mat. 9: 8 (NT 1526) osv.), äv. (numera bl. ngn gg i vers) ipf. -te (Skogekär Bärgbo Klag. C 1 a (c. 1632), Lagerlöf Sjung 18 (1936)) ((†) pr. ind. sg. -er G1R 28: 364 (1558), Juslenius 449 (1745: prises, pass.); p. pf. -d Dalin Vitt. I. 3: 54 (1741; i vers); -t Lucidor (SVS) 247 (1672; rimord), Gezelius Spegel M 4 b (1714; rimord)). vbalsbst. -ANDE, -NING (numera knappast br., Linc. (1640), Östergren (1935)); -ARE (knappast br., Berndtson (1880), Östergren (1935)), -ERSKA (knappast br., Linc. Ss 6 b (1640), Östergren (1935)).
1) (i sht i skriftspr. l. högre stil; se dock b α slutet, β slutet) i tal l. skrift yttra sig (mycket) uppskattande l. fördelaktigt om (ngn l. ngt); framställa (ngn l. ngt) ss. (synnerligen) utmärkt l. förträfflig(t) o. d.; berömma (ngn l. ngt); sjunga (ngns l. ngts) lov; förhärliga (ngn l. ngt); äv. refl., särsk. i uttr. prisa sig själv. Är thet så ath iach prijsar migh sielff, thå är min prijsz intit. Joh. 8: 54 (NT 1526). (Du) skalt .. ingen stoort prijsa, för än hans ende kommen är. LPetri Sir. 11: 28 (1561). Dag skall du prisa, Frithiof, sen bergad sol sig döljt. Tegnér (WB) 5: 16 (1825). Prisa mästaren, då du pröfvat verket. Granlund Ordspr. (c. 1880). Prisande af brottslig handling. SFS 1909, nr 35, s. 8. Bolin VFöda 294 (1934). — jfr BE-, LOV-, VAN-PRISA samt HÖGT-PRISANDE, p. adj., o. HÖGT-, MÅNG-PRISAD, p. adj. — särsk.
a) med av prep. för (förr äv. av) inledd bestämning angivande ngt som ligger till grund för prisandet. Teslikes worde .. (dvärgarna) och prijsade, aff theres stora förnufft och förstond. OPetri Kr. 6 (c. 1540). Med rätta prisas detta säteri för sin naturskönhet och sitt herrliga läge. Nyman Alingsås 3 (1883). särsk. (†) refl., i uttr. prisa sig av (ngt), berömma sig av (ngt). The Danske prijsa sich aff the stora gerningar theres herrar och förstar haffua giordt här i Swerige. OPetri Kr. 2 (c. 1540). Thomander 1: 426 (1835).
b) med särskild tanke på att prisandet beror på glädje över l. tacksamhet för ngt; äv. övergående i bet.: uttrycka sin (stora) glädje över l. tacksamhet för (ngt), glädjas över (ngt), (med pris) tacka (ngn).
α) i fråga om lovprisande av Gud l. Guds namn l. hans godhet o. dyl.; förr äv. abs.: utgjuta sig i lovprisningar, jubla, glädjas. Så låter idhart liws lysa för menniskiomen, ath the mågha see idhra godha gerningar, och prijsa idhar fadher som är j himblenom. Mat. 5: 16 (NT 1526). Vpfyl oss bitijdha med tinne barmhertigheet, så wilie wij prijsa och gladhe wara j wåra lijffsdagha. Psalt. 90: 14 (öv. 1536). Mijn siäl prisar stoorligha Herran. Luk. 1: 46 (Bib. 1541; NT 1526: holler mykit aff). Prisa Gud för er räddning undan det förskräckliga oväder, som rasade i natt! Rydberg Frib. 46 (1857). Vi äro Guds barn. .. Vi tillbedja hans storhet. Vi prisa hans godhet. Topelius Lb. 1 (1860). särsk. (vard.) i uttr. (kunna) prisa sin himmelske fader o. d. att osv., (kunna) tacka Gud att osv. Östergren (1935).
β) i annan anv. Då (dvs. efter avslutat fiskafänge) log du högt och priste stolt din lycka / i fiske sen den tid, du än bar fjun. Lagerlöf Sjung 18 (1936). särsk. (ngt vard.) i sådana uttr. som kunna l. ha skäl att prisa ngt, ha skäl att vara glad åt l. nöjd med ngt; äv. kunna osv. prisa ngt att osv., kunna tacka ngt (sin tur l. lyckliga stjärna o. d.) för att osv. Svanberg RedLefn. 271 (1882). Östergren (1935).
c) i utvidgad l. oeg. l. bildl. anv.
α) om person.
β’) (mera tillf.) ära l. hedra (ngn gm ngt). Du har prisat mig med din kärlek och ditt arbete. Topelius Lb. 2: 9 (1875). (†) (De lärda) prijsas och lijsas medh Gåfwor och Skänker. Arvidi 176 (1651).
β) om sak; särsk.: kasta glans över l. hedra (ngn) l. lända (ngn) till heder, vittna om (graden av) ngns skicklighet l. kunnighet o. d.; numera bl. i uttr. värket prisar mästaren (stundom sin mästare l. arbetaren), förr äv. ändan l. utgången prisar värket. Werkit prijsar sin mestare. Syr. 9: 17 (”10”) (öv. 1536). Enden priser värcketh udi alle saker. G1R 28: 364 (1558). Verket prise arbetaren, och ändan verket. Wallin Rel. 4: 197 (1837). Hennes tillredning af de färska fisksorter .. som då vankades, prisade hennes förfarenhet i den ädla kokkonsten. Afzelius Minn. 52 (c. 1870). särsk. refl. (†) i uttr. prisa sig själv, om skrift: vittna fördelaktigt om sig själv. Balck Es. 53 (1603).
2) (i högre stil) med objektiv predikatsfyllnad: förklara l. anse (ngn l. ngt) vara (utmärkt l. lycklig(t) o. d.); skatta (ngn lycklig o. d.); äv. refl.; förr äv. utan predikatsfyllnad: skatta (ngn) lycklig. Tå prijsadhe iagh the dödha som allaredho affledhne woro meer än the leffuande. Pred. 4: 2 (Bib. 1541). Prijsa ingen lycksalig förr än han är död. Grubb 693 (1665). Salig, salig, trefaldt salig prisar jag en lott som hans. Rydberg Dikt. 1: 38 (1876, 1882). Man kan icke underlåta att prisa sig lycklig öfver att lefva i en humanare tid, då man (osv.). KrigVAT 1890, s. 584. Spong Sjövinkel 8 (1949). — särsk. i uttr. prisa (ngn l. ngt) (så)som (förr äv. för) ngt; jfr 1. Wij höre tigh prijsas för en dråpligh man. 1Mack. 10: 19 (Bib. 1541). Ofta prisar Armfelt i sina bref dessa båda män (dvs. bröderna Stjernvall) såsom utmärkta ämbetsmän. Tegnér Armfelt 3: 316 (1887).
3) (†) refl.: sätta sin ära i l. bemöda sig l. vinnlägga sig om (att hava ngt); äv. i uttr. prisa sig (up)på boskap, hästar o. d., (vinnlägga sig om att) hålla l. slå sig på boskap osv.; jfr BEPRISA 2. (Det vore önskvärt) att almoghen prisede sich hafva mallt och mioll i larerna och mathen i husen. RA I. 1: 496 (1546). Att .. (bönderna i Uppland) jcke vele prise sigh på boskap, oxer och köör, tiill atth heffda sij[n] åker medt. 2SthmTb. 1: 164 (1546). Thesligiste haffve vij altijdt thaledt um enn hop starcke clippere, som vij kunde prijsse oss uppå och man kunde haffve på gräss. G1R 20: 169 (1549).
Ssgr, se pris, sbst.3 ssgr.
Spalt P 1890 band 20, 1954