Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PRISKURANT, adv.
Etymologi
[möjl. av PRECIS o. KURANT, adj. (se d. o. 6)]
(i Finl., vard.) regelbundet, precis l. ofelbart l. undantagslöst (var gång, var kväll o. d.). Måhända saknade han .. den vanliga portion gräl, som han, priskurant, behöfde hvar qväll. Topelius Fält. 4: 5 (1864). ”Priskurant var enda gång”. Bergroth FinlSv. 353 (1917).

 

Spalt P 1893 band 20, 1954

Webbansvarig