| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PRETIOSITET pret1siωs1ite4t l. pres1– l. pre1-, l. -ω1– l. -os1-, l. PRECIOSITET pres1iωs1ite4t osv., r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. a) -er.
(i fackspr., i sht litt.-hist. o. stilist.) motsv. PRETIÖS I 2: egenskapen att vara pretiös, tillgjordhet, förkonstling; särsk. om förkärlek för omskrivningar. Geijer I. 8: 185 (1838). Hans (dvs. en viss essäists) .. lilla böjelse för pretiositet i uttryckssätten. DN(A) 1932, nr 296, s. 6. — särsk. konkretare.
a) pretiöst uttryck. Preciositeter som (orden) marmorbröst, alabasterhänder. Belfrage StilSt. 25 (1920).
b) litt.-hist. motsv. PRETIÖS I 2 slutet, om den pretiösa riktningen i 1600-talets franska umgängesliv o. litteratur; äv. om likartade företeelser hos andra folk o. vid andra tider. Lamm Dalin 392 (1908). Varje period har sin pretiositet. SvLittH 2: 494 (1919). Alving SvLittH 1: 117 (1929).
Spalt P 1809 band 20, 1954