Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PREFIGURERA, v. -ade.
Ordformer
(præ-)
Etymologi
[fsv. prefigurera; jfr t. präfigurieren, eng. prefigure, fr. préfigurer; av senlat. præfigurare, av lat. præ (se PRE-) o. figurare (se FIGURERA)]
(†)
1) framställa l. utgöra en bild av l. symbol för (ngt, särsk. ngt tillkommande), förebilda (ngt), hänvisa på (ngt tillkommande). Gamble Testamentzens blodh præfigurerede Christi tilkommelse, Men thet Nye later klarligen see hans tilkomst. Carl IX Swar T 1 a (1606). Bullernæsius Lögn. 136 (1619). Schroderus Os. III. 1: 325 (1635).
2) i uttr. prefigurera sig ngt, föreställa sig ngt (ngt tillkommande). HSH 5: 193 (1658). Then ähra och nytta, som the aff thetta Tåget sigh præfigurerade. Widekindi KrijgH 93 (1671).

 

Spalt P 1708 band 20, 1954

Webbansvarig