Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PORTATIV por4ta~ti1v l. 104, äv. 30~2 (pårrtati´v Dalin), adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr äv. -tif, -tive)
Etymologi
[liksom dan. o. t. portativ o. eng. portative av fr. portatif, bildat till lat. portare, bära (se PORTERA)]
som kan bäras, bärbar; lätt att bära l. flytta med sig; stundom äv.: liten, behändig; jfr PORTABEL. VetAH 1772, s. 71. En afliden landtvärnsman från Österbotten tyckes hafva idkat någon liten portativ järnhandel. Quennerstedt Torneå 1: 170 (1901). TurÅ 1931, s. 10. — särsk. (†) tekn. om lysgas: förvarad i tuber l. flaskor. Den portativa gasen beredes helst af olja. Pasch ÅrsbVetA 1827, s. 172. SthmBelysn. 31 (i handl. fr. 1850).
Ssg: PORTATIV-SPRUTA, r. l. f. (†) handspruta. DA 1825, nr 70, s. 2.

 

Spalt P 1503 band 20, 1953

Webbansvarig