Publicerad 1953   Lämna synpunkter
POMMERINK, m.; pl. -ar; l. POMMERINKARE, m.; best. -en; pl. =; l. POMMERENING l. POMMERERING l. POMMERENIK l. POMMERENINEK l. POMMERENER, m.
Ordformer
(pome- 1561—1852. pomme- 1738—1906. -rener 1561. -renick 1644. -reninck 1644. -reninech 1644. -rening 1599—1635. -rering 1561. -rink 1738—1851. -rinkare 1844—1931. -rinque 1785)
Etymologi
[jfr d. pommerinke, pommerinker; till olika lt. bildningar (mlt. pomerene, lt. pommerening, pommereenk o. d.) till (stammen i) POMMERN. — Jfr POMMERAN, POMMERSK, POMRARE]
(†) pomrare. Svart G1 55 (1561). Hoohrn var en äkta flink pomerink. Wingård Minn. 11: 39 (1849). Erik Pommerinkaren (dvs. konung Erik av Pommern). Höjer Sv. 2: 1486 (1881). Granqvist Grev. 1: 228 (1931; om förh. c. 1800).

 

Spalt P 1451 band 20, 1953

Webbansvarig