Publicerad 1953   Lämna synpunkter
POLARISKOP pω1lariskå4p l. pωl1– l. pol1-, l. 01—, n.; best. -et; pl. = (NF 1888 osv.) ((†) -er NF 1: 678 (1876), Rebau NatH 3: 20 (1879)).
Etymologi
[jfr t. polariskop, eng. o. fr. polariscope; av stammen i nylat. polaris (se POLAR, adj.) o. -SKOP. — Jfr POLARIMETER, POLARISERA]
fys. apparat varmed man undersöker ett ämnes optiska egenskaper gm att fastställa om en därigenom fallande strålning är polariserad (o. i så fall bestämma dess polarisationsplan); jfr POLARISERA 4 b. Wrede ÅrsbVetA 1840, s. 15. SvUppslB (1934).
Avledn.: POLARISKOPISK, adj. [jfr eng. polariscopic, fr. polariscopique] fys. som innebär l. har avseende på en undersökning med polariskop. För polariskopiska ändamål. Balck Idr. Suppl. 108 (1888).

 

Spalt P 1375 band 20, 1953

Webbansvarig