Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLÄJEL pläj3el2 l. PRÄJEL präj3el2 l. PRÄGEL prä3gel2, sbst.1, r. l. m.; best. -n ((†) -en VDAkt. 84 (1680)); pl. -jlar resp. -glar; ngn gg PRÄGLA prä3gla2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(plägell 1680. pläjel (plej-) 1881 osv. pregel 1762—1841. pregiel c. 1696. prägel (-ell) 1722—1931. prägla 1932 (rimmande med kägla). präjel (prej-, präy-) 1579—1932)
Etymologi
[sv. dial. pläjel, präjel, prägel m. m.; jfr d. plejl, lt. plegel, t. (dial.) pflegel; sannol. inlånat i sv. från lt.; för övr. av omtvistat urspr. — Formerna med r (prägel osv.) ha uppkommit gm dissimilation]
(bygdemålsfärgat i södra o. västra Sv.) slaga. VarRerV 30 a (1579). VDAkt. 1680, nr 84. Taktfast dunkade tröskemännens pläjlar inne på logen. Rosenius Himmelstr. 101 (1903). Neander 70År 135 (1929).
Ssg (bygdemålsfärgat i södra o. västra Sv.): PLÄJEL-SLAG. slag med slaga. Så länge Pregiel-Slag hörs på den Swänska Loo. Dahlstierna (SVS) 189 (c. 1696).

 

Spalt P 1305 band 20, 1953

Webbansvarig