Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLÄDOAJÉ plä1dωaje4 l. pläd1-, l. 01—, r.; best. -n, äv. -en; pl. -er; l. PLAIDOYER plä1dωaje4 osv.; best. -n l. -en; pl. -er ((†) -doyers 3SAH 44: 121 (1821)).
Ordformer
(plaidoyer 1821 osv. plädoajé 1950 osv. plädoyer 1931)
Etymologi
[jfr t. plädoyer; av fr. plaidoyer, till ä. fr. plaidoyer, v., plädera, till plaid (se PLÄDERA)]
yttrande l. tal l. skrift vari ngn pläderar för ngt l. ngn; i allm. liktydigt med: försvar(stal). 3SAH 44: 121 (1821). Hans tal, som helt och hållet var en plaidoyer för det fransk-engelska samarbetet för N. F. GHT 1935, nr 302 A, s. 13.

 

Spalt P 1299 band 20, 1953

Webbansvarig