Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PJUKUG l. PJUKOT, adj.
Ordformer
(äv. piuk-. -ot c. 1650. -ug c. 1730. -ut 1664—c. 1730)
Etymologi
[sv. dial. pjukog; till PJUK, sbst.2]
(†) toppig, spetsig(t avsmalnande); särsk. om hatt. 1LinkBiblH 2: 312 (c. 1650). Piukuta höga Hattar. Stiernman Com. 3: 270 (1664). Åkerrofvorne (äro) långa, piukuta. Broman Glys. 3: 73 (c. 1730).

 

Spalt P 983 band 20, 1953

Webbansvarig