Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PJOLLRIG pjol3rig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[avledn. av PJOLLER o. PJOLLRA]
barnsligt l. enfaldigt (o. löjligt) l. känslosamt l. ovederhäftigt pladdrig, pjollrande; tillgjort l. narraktigt barnslig, joltig, fjantig; dels om person, dels om sak (särsk. yttrande, tal, skrift, äv. handlande). Nordforss (1805). (Den gamle mannen) är litet pjollrig. Hagberg Shaksp. 2: 76 (1847). BEMalmström 1: 416 (c. 1860; om uppfostringsmetod). NF 3: 1164 (1880; om stil). Den litet pjollrigt subjektiva ton, som (Fredrika Bremer) .. gärna använde till systern. 3SAH 16: 293 (1901). Den kärleken den gör allt folk lite pjollriga. Bergman Kerrm. 297 (1927). Hedenius TroV 241 (1949).
Avledn.: PJOLLRIGHET, r. l. f. Nordforss (1805). FestskrWPsonBerger 214 (1937).

 

Spalt P 980 band 20, 1953

Webbansvarig