Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PIPPI pip3i2, sbst.1, m. l. f. l. r.; best. -in, i bestämd anv. ngn gg utan slutartikel (Larsson Larssons 16 (1902)); pl. (mera tillf.) -iar (PT 1909, nr 274 A, s. 3, DN 22/1 1922, Söndagsbil. s. 6), ngn gg äv. = (Berg Lab. 6 (1933)); förr ngn gg äv. PIPPIP, sbst.
Ordformer
(pippi 1902 osv. pippip 1889)
Etymologi
[jfr d. pip, lt. piep, t. pi(e)pchen, samt lat. pipio i liknande anv.; till PIP, sbst.3, PIP, interj. o. sbst.4, l. PIPA, v.1]
(med prägel av barnspr.) (liten) fågel. Björkman (1889). Larsson Larssons 16 (1902). Hon hade en liten gul pippi i bur. Myrberg Hum. 180 (1923). Berg Lab. 6 (1933).
Ssg: PIPPI-FAXAR, sbst. pl. [efterleden möjl. besläktad med faxer, sbst. pl.; jfr d. dial. faks, skojmakare, lustigkurre] (enst., †) (små)fåglar. SkogsvT 1911, s. 46.

 

Spalt P 940 band 20, 1953

Webbansvarig