Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PERSPIRERA pær1spire4ra l. pär1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr PERSPIRATION (se avledn.).
Etymologi
[jfr t. perspirieren, eng. perspire, fr. perspirer; av lat. perspirare, andas överallt, blåsa beständigt, av per, genom (se PER, prep.), o. spirare, andas (se SPIRANT)]
1) (i fackspr., i sht med., föga br.) utdunsta (genom huden); (ut)svettas; jfr TRANSPIRERA. Andersson (1857). Ekbohrn (1904).
2) språkv. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet., om språkljud: tonlös (motsatt: pertonerad, tonande); förr äv.: frikativ. VetAH 1855 —56, s. 43 (om frikativa ljud). Noreen VS 1: 370 (1905).
Avledn.: PERSPIRATION1004 l. 0104, r. l. f. [jfr t., eng. o. fr. perspiration, nylat. perspiratio (gen. -ōnis)] till 1.
1) (i fackspr., i sht med.) hudandning; utdunstning (genom huden); (ut)svettning; äv. konkretare, om vad som utsöndras; särsk. i fråga om sådan utsöndring genom huden varvid icke ngt synbart vatten kan iakttagas på hudens yta; jfr transpiration. Lindestolpe Skörb. 66 (1721). TLäk. 1833, s. 396. (De vägbara ämnen som avgåvos från kroppen utan att kunna iakttagas med synen) bildade vad Santoro kallade den osynliga perspirationen. Tigerstedt MedUtv. 2: 32 (1923) [efter nylat. perspiratio insensibilis]. Wernstedt (1935; äv. om hudandning). Berglund (o. Andreen) Körtl. 148 (1937).
2) (†) bot. i utvidgad anv., om avgivande av vatten (i gasform) från växt l. växtdel: transpiration. Berzelius Brev 10: 87 (1831).

 

Spalt P 733 band 20, 1952

Webbansvarig