Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PEJLA päj3la2, v., förr äv. PEGLA, v.1, l. PELA, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, -NING (numera bl. mera tillf., Möller (1790) osv.); -ARE (se avledn.).
Ordformer
(pegl- 17341837. peigl- 1738. pejl- (pei(j)l-, peyl-, päil-, päjl-) 1678 osv. pel- 17211758)
Etymologi
[jfr d. pejle, nor. peile, t. peilen; av lt. peilen, av mlt. pegelen; jfr mnl. o. holl. pegelen, peilen; avledn. av PEGEL, sbst.1 — Jfr PELA, v.2]
1) (i sht i fackspr.) undersöka l. mäta vattendjup l. vattenhöjd (l. djupet av en mosse l. en myr o. d.) medelst ngt redskap (eg. medelst stång l. stake o. d., ofta i utvidgad anv. medelst (eko)lod o. d.); äv. med obj., dels betecknande (vatten)djup, dels betecknande vatten l. område där (vatten)djupet undersökes l. mätes, dels (numera knappast br.) betecknande botten (l. grund o. d.) vartill djupet mätes l. undersökes l. som nås l. anträffas (vid lodning); stundom äv. med sakligt subj. betecknande redskap l. medel varmed dylik undersökning l. mätning äger rum; i sht förr äv. i uttr. pejla efter djupet, söka mäta djupet; jfr LODA, v.1, PLIKTA, v.2 Fatta en noga afrijtningh öfwer Callmar stadh, och peyla alle grunder. Dahlgren o. Richter SvSjök. 163 (i handl. fr. 1678). Broman Glys. 3: 140 (c. 1730: efter). Den 19 Decembr. (kastades) ankar, sedan man, efter mycken fruktlös pegling, omsider träffat grund. Cook 2Resa 331 (1783). Grundt vatten är lätt att pejla. Granlund Ordspr. (c. 1880). Ohörbara ekon pejla havsdjupet. SvD(A) 1931, nr 116, s. 3. TT 1940, Allm. s. 29 (med avs. på område). — jfr UTPEJLA. — särsk.
a) (†) ss. vbalsbst. -ing i utvidgad anv., om det gm (en) dylik mätning erhållna resultatet: vattendjup. Hafvets Pegling, utsatt i numrer efter Svensk fot. SvMerc. V. 4: 345 (1760). Dalin FrSvLex. 2: 477 (1843).
b) sjöt. undersöka l. mäta vattenhöjden i hålskeppet på ett fartyg; vanl. tr., dels med avs. på vattenhöjd, dels o. företrädesvis i uttr. pejla pumpen (l. pumparna o. d.), ss. beteckning för att vattenhöjden i hålskeppet undersökes l. mätes gm nedsläppande av pejlstock i pump- l. pejlrör. Serenius 281 (1741). En stege nedsättes .. för att kunna pejla vattenhöjden i rummet. Frick o. Trolle 242 (1872). Pejla pumpen. 3NF (1931).
2) (i fackspr., i sht sjöt. o. flygv.) medelst (siktning med) instrument (pejlkompass, pejlskiva o. d.) undersöka l. mäta l. fastställa den riktning (särsk. i förh. till meridianen) vari ett visst föremål (en udde l. en fyr l. ett fartyg o. d.) l. en himlakropp o. d. synes från en viss punkt (särsk. ett fartyg l. ett flygplan); äv.: medelst särskilda apparater bestämma den riktning vari en radiosändare befinner sig l. varifrån undervattenssignaler utgå o. d.; vanl. tr., med avs. på föremål osv. till vilket riktningen undersökes l. bestämmes; äv. (föga br.) i uttr. pejla på, förr äv. göra en pejling på (en udde o. d.), taga bäring på l. pejla (en udde osv.). Pejla en udde i nordost o. d., gm pejling utröna l. fastställa att en udde befinner sig i nordost osv. Rosenfeldt Nav. 10 (1693). Jag (steg) up på det högsta af klippan til (den på kartan utmärkta punkten) B, til at der göra en peiling på något annat vist märke. VetAH 1751, s. 294; jfr slutet. Öen Canibas, hvars östra udde pejlades klåckan 12 NO t. N. Osbeck Resa 84 (1751, 1757). Att på kompassen pejla det annalkande fartyget. TSjöv. 1890, s. 181. De uddar, på hvilka vi pejlade. Hedin Transhim. 2: 331 (1909). Pejling af en stjärna. SvD(A) 1917, nr 121, s. 9. Anordningar för ortbestämning genom trådlösa signaler eller s. k. trådlös .. pejling. Hägg PraktNav. 85 (1920). SvFl. 1940, s. 147. — jfr AVPEJLA, ävensom ANKAR-, KOMPASS-, KRYSS-, RADIO-, ÖGONMÅTTS-PEJLING. — särsk. ss. vbalsbst. -ing, förr äv. -ning, närmande sig l. övergående i bet.: gm pejlande erhållet resultat i fråga om riktningen vari l. platsen varpå ett föremål o. d. befinner sig; riktning till ett föremål, angiven gm vinkeln l. bågen mellan meridianen o. riktningslinjen till föremålet; bäring (se BÄRNING, sbst.1 4); särsk. i uttr. taga (en) pejling (på, äv. av ngt), ss. beteckning för att ngn (gm pejlande) fastställer riktningen vari ngt befinner sig l. sitt eget läge i förh. till ngt, ofta liktydigt med: taga bäringen (till ngt); ha l. få pejling (på l. av ngt), ha resp. få (gm pejlande) erhållen bestämning av l. uppgift om riktningen vari l. platsen varpå ngt befinner sig, stundom äv. (i uttr. ha pejling av ngt) övergående i bet.: ha känning (se KÄNNING, sbst.2 3) av ngt, så att det kan pejlas. Reinius Journ. 50 (1746: peilningen). Peilingar (måste) förbättras, och förvandlas til rättvisande, när Compassen är variation underkastad. Hauswolff Nav. 116 (1756). Gosselman SNAmer. 1: 50 (1833: fått). Emedan seglaren på hvarje punkt af (Egeiska) hafvet har pejling af land, äro .. (stormarna där) föga farliga. NF 4: 191 (1880). Han hade haft redig pejling på ledfyren. Strindberg Fagerv. 15 (1902). Aminoff Krigsg. 474 (1904: taga pejling af). För tagandet av en pejling finnas många olika .. metoder. IdrBibl. 12: 139 (1919). Lang FinlSjör. 298 (1932).
3) (i sht i vitter stil) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 (o. 2); särsk.: mäta l. undersöka l. sondera l. utforska (ngt l. ngn); särsk. i uttr. pejla ngts djup l. djupet av l. i ngt o. d., äv.: tränga till botten av ngt (o. vinna en djupgående förtrogenhet med l. fördjupad uppfattning av ngt). Polyfem V. 35: 4 (1812). Se bara, huru innerligt den unga frun pejlar sin man derborta, med de glänsande, sköna ögonen. Sparre Sjökad. 729 (1850). Ingen har som .. (Winckelmann) kunnat pejla djupet i den antika konstens väsen. Almquist VärldH 6: 496 (1929). Pejling av dagens politiska stämningsläge. GHT 1947, nr 70, s. 12.
Särsk. förb.: PEJLA AV. (†) sjöt. till 2: pejla (ngt). Rajalin Nav. 175 (1728). jfr avpejla.
PEJLA IN10 4. (i fackspr.) till 2: pejla o. lägga in (ngt på en karta). Hedin Asien 1: 383 (1903).
PEJLA UT10 4. [jfr t. auspeilen (i bet. 1)] (i fackspr., numera bl. mera tillf.)
1) till 1: gm pejling l. lodning utröna l. fastställa djupförhållandena på (en plats); äv. i utvidgad anv.: medelst stav l. stång o. d. utröna l. fastställa sträckningen av (ngt som täckes av snö o. d.). Salander Gårdsf. 347 (1758). Hedin Pol 1: 132 (1911). jfr utpejla.
2) till 2: gm en följd av pejlingar (o. avståndsbedömningar) utröna l. fastställa (formen av ett naturföremål o. d.). Hedin Transhim. 2: 212 (1909).
Ssgr (i allm. till 2; i fackspr., i sht sjöt. o. flygv.): A: PEJL-APPARAT. apparat för pejling; särsk. om apparat för radiopejling. Hägg PraktNav. 85 (1920).
-AVSTÅND~02, äv. ~20. om avståndet mellan det pejlade föremålet o. den punkt varifrån pejlingen äger rum. Cornelius Luftnav. 106 (1936).
(1) -BALJA, r. l. f. [jfr t. peilbalje] (†) sjöt. lodbalja. Röding SD 65 (1798).
-FEL. jfr fel I 3. Cornelius Luftnav. 105 (1936).
-HÖG, -HÖGFLOD, se dessa ord. —
-INRÄTTNING~020. jfr -instrument. 3NF 11: 1050 (1929).
-INSTRUMENT. jfr instrument 1 a, ävensom -kompass, -skiva. Konow (1887).
-KARTA, r. l. f. [jfr t. peilkarte] i sht flygv. karta för utsättande av erhållna radiopejlingar, radiopejlkarta. SoldatundFlygv. 1944, s. 225. Jfr B, C.
-KIKARE, r. l. m. till pejlinstrument hörande kikare. 3NF 15: 786 (1931).
-KOMPASS. [jfr holl. peilkompas, t. peilkompass] med diopteranordning (l. kikare) försedd kompass avsedd för pejling; asimutkompass; jfr -instrument, -skiva, ävensom diopter-kompass. Rosenfeldt Nav. 10 (1693).
-KVADRANT. (i sht förr) kvadrant (se d. o. b) varmed ett fartygs l. flygplans avdrift bestämmes gm pejling av kölvattnet resp. lämpligt föremål på jordytan, avdriftskvadrant. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). SvUppslB (1934).
-LINJAL. flygv. linjal för avsättande av radiopejlingar på pejlkarta. SoldatundFlygv. 1944, s. 225.
(1) -LOD. [jfr holl. peillood, t. peillot] (†) sjöt. lod (se lod, sbst.4 7). Röding 2: 259 (1796). Björkman (1889).
-MOTTAGARE~0200, r. l. m. [jfr t. peilempfänger] jfr -apparat. Cornelius Luftnav. 96 (1936).
-RAM. [jfr t. peilrahmen] tekn. ramantenn för radiopejling. Kinberg o. Arvidsson LbNav. 145 (1931). Jfr B.
(1 b) -RÖR. [jfr t. peilrohr] sjöt. rör för undersökning l. mätning av vattenhöjden i hålskeppet på (i sht äldre) fartyg; äv. om dylikt rör använt för undersökning av värmegraden i kolbox (se d. o. 1). Frykholm Ångm. 48 (1890; i kolbox). SFS 1932, s. 1165.
-SIGNAL. för pejling avsedd signal från radiofyr. ListaSvFyr. 1938, s. 620.
-SKIVA, r. l. f. [jfr t. peilscheibe] instrument för pejling, bestående av en i grader l. streck indelad, vridbar skiva l. ring jämte en för syftning avsedd, oberoende av skivan l. ringen vridbar arm med två dioptrar l. (klykor för) kikare. Pettersson Nav. 61 (1861). TT 1940, Allm. s. 74.
-STATION. [jfr t. peilstation] radiomottagningsstation med utrustning för pejling; vanl. om fast dylik radiostation i land; radiopejlstation. VFl. 1920, s. 38.
-STATIV. sjöt. (med tre ben försett) stativ för pejlkompass. —
(1 b) -STOCK. [jfr holl. peilstok, t. peilstock] sjöt. i längdmått graderad, vid lina fäst käpp l. järnten för mätning av vattenståndet i hålskeppet på (i sht äldre) fartyg. Widegren (1788).
-STOL. [jfr holl. peilstoel, t. peilstuhl] (numera föga br.) sjöt. pejlstativ. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Ramsten o. Stenfelt (1917).
-STRECK. vart särskilt av för pejling avsedda signaltecken från radiofyr o. d. som bestå av långa signaler (streck). VFl. 1931, s. 115.
(1) -STÅNG. [jfr t. peilstange] (numera bl. tillf.) (i längdmått graderad) stång för mätning av vattenhöjd (i vattendrag l. i hålskeppet i fartyg o. d.); jfr -stock, ävensom pegel, sbst.1 Ymer 1907, s. 267. Jfr B.
-VÄRDE. i vinkelmått uttryckt värde angivande (avläst l. rättvisande) bäring. Cornelius Luftnav. 104 (1936).
B: PEJLINGS-APPARAT. pejlapparat. NDA(A) 1920, nr 82, s. 8.
-AVGIFT~02 l. ~20. avgift för av radiopejlstation given pejling. Östergren (cit. fr. 1928).
-FEL. pejlfel. FörtNautRadiosign. 1 (1926).
-FÖREMÅL~102, äv. ~200. föremål som (kan) pejlas. TSjöv. 1890, s. 218.
(1) -FÖRRÄTTNING. (numera bl. tillf.) jfr förrättning 1 b α. KrigVAH 1816, s. 275.
-KARTA, r. l. f. (†) med hjälp av pejlingar utarbetad karta, kompasskarta. Noggranna Situations, Pliktnings- och Pejlings-Chartor. KrigsmSH 1797, s. 177. Jfr A, C.
-KOMPASS. (numera föga br.) pejlkompass. Nordforss (1805). Ymer 1900, s. 231.
-LINJE. [jfr t. peilungslinie] linje från den punkt där pejling äger rum till l. genom det pejlade föremålet. TSjöv. 1890, s. 268.
(1) -RAM. [jfr t. peilrahmen] (föga br.) från fartyg nedhängande ramformig anordning använd för fastställande av från bottnen uppskjutande klippspetsar o. d., bottenram. 2UB 9: 385 (1905). Jfr A.
-RESULTAT. vid pejling erhållet resultat, pejling (se pejla 2 slutet). LB 1: 259 (1901).
(1) -STAKE. (i längdmått graderad) stake för mätning av vattenhöjd o. d.; jfr -stång. Dahlgren Stanley 2: 361 (1890).
(1) -STÅNG.
1) pejlstång. Lindfors (1824). Hedin GmAs. 1: 158 (1898).
2) i utvidgad anv.: med (röd) knopp (av plast o. d.) försedd, kort metallstång som anbringas framtill på bils stänkskärm l. stötfångare för att utmärka var bilens (karosseriets) ytterkant befinner sig. —
(1 b) -TRUMMA, r. l. f. (numera knappast br.) sjöt. pejlrör. BtRiksdP 1871, I. 1: nr 25, s. 8.
-VINKEL. särsk. sjöt. i fråga om fartygs formering: vinkel mellan kurslinje o. en linje genom fartygens förstävar. TSjöv. 1890, s. 313.
C: PEJLNINGS-KARTA, r. l. f. (†) = pejlings-karta. Möller (1790). Röding SD 65 (1798). Jfr A.
-KOMPASS. (föga br.) pejlkompass. SvUppslB 15: 843 (1933).
Avledn.: PEJLARE, m.||(ig.). person som pejlar; särsk.
1) (i fackspr.) till 1. Björkegren 2555 (1786). TT 1902, V. s. 34.
2) (i vitter stil) bildl.; jfr pejla 3. (Fröding) var innerst inne en pejlare af den egna själen. (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 2: 587 (1916). jfr själs-pejlare.

 

Spalt P 538 band 19, 1952

Webbansvarig