Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PATRIMONIUM pat1rimå4nium l. -mω4-, äv. 10302, n.; best. -iet.
Ordformer
(pater- 1597. patri- 1729 osv.)
Etymologi
[jfr t. patrimonium; av lat. patrimonium, avledn. av pater, fader (se PATER), med samma suffix som föreligger bl. a. i lat. testimonium, vittnesbörd. — Jfr PATRIMONIAL]
1) (i fackspr.) fadersarv, fädernearv; arvgods. SkrGbgJub. 6: 401 (1597). Toijer SvRiksd. 7 (1935).
2) [jfr t. patrimonium, om de manliga könsdelarna] (†) manslem. Nordforss (1805).

 

Spalt P 488 band 19, 1952

Webbansvarig