Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PATETISK pate4tisk, adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr äv. path-)
Etymologi
[av t. pathetisch; av fr. pathétique l. lat. patheticus (se PATETIK, adj.); jfr äv. eng. pathetic. — Jfr ANTIPATETISK, SYMPATETISK]
fylld l. kännetecknad av patos; känslo- l. lidelsefull; högstämd; som väcker starka l. högstämda känslor; stundom: rörande, gripande; äv. med mer l. mindre klandrande innebörd, övergående dels i bet.: högtravande, uppstyltad, svulstig, dels i bet.: känslosam, sentimental. Kling Spect. Yy 3 a (1735). Brist på riktig tankeföljd, förnuftig plan, pathetisk kraft. Leopold 3: 341 (1794, 1816). Jag skämdes (i min ungdom) för det ordet (dvs. kärlek), — det är så patetiskt. Tavaststjerna Inföd. 27 (1887). Detta patos blir ej ”patetiskt”; det är sundt och förirrar sig ej i tom fantastik. PT 1908, nr 130 A, s. 3. (Skökan) var .. ett tragiskt och patetiskt offer för fattigdom, manlig lusta och samhällelig orättvisa. Hellström Malmros 197 (1931). — jfr STOR-PATETISK. — särsk. mus. om accent (se d. o. 1 a slutet) l. antecipation: som utgör ett framhävande av en ton utanför den för melodien giltiga rytmiken (t. ex. i överensstämmelse med en sångtexts meningsaccent); jfr ORATORISK. Mecklin BegTonk. 49 (1802). 2SvUppslB 1: 96 (1947).

 

Spalt P 472 band 19, 1952

Webbansvarig