Publicerad 1950   Lämna synpunkter
O- ssgr (forts.):
ONÖDD, p. adj. [fsv. onödder] (numera i sht i vitter stil) som icke är tvungen l. ålagd (att göra ngt); som handlar självmant; som gör ngt frivilligt; förr äv. närmande sig bet.: som icke handlar i nödvärn; i sht i uttr. göra ngt onödd, göra ngt frivilligt l. utan att vara tvingad l. tvungen; i sht förr äv. i uttr. vara onödd, ha sin fria vilja, icke handla under nödtvång. Effter han onödd är. 1Kor. 7: 37 (Bib. 1541; Bib. 1917: icke bindes av något nödtvång). (Präster) som onödde bedriffua dråp (dömas av domstol). KOF 1: 341 (1575). Aldenstund han .. onödd erkändt sig .. hafva förbrutit sitt äktenskap. VDAkt. 1784, nr 456. Ingen går .. på jul-afton onödd utur sitt hus. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 177 (1863). Lagerlöf Mårb. 291 (1922). särsk.
a) (†) i uttr. onödd och otvingad (otvungen) o. d., se otvingad.
b) i utvidgad anv.
α) (†) om vilja: fri. Schroderus Os. III. 2: 298 (1635). JGHallman Vitt. 157 (1727).
β) (†) om bekännelse: avlagd utan tvång l. påtryckningar o. d. VDAkt. 1788, nr 416.
γ) (†) ss. adv. Wårt Hierteband skull’ aldrig onöt slijtas. Lucidor (SVS) 9 (c. 1670). AdP 1800, s. 532. —
ONÖDENHET, r. l. f. [jfr onödig o. förnödenhet] (enst., †) i pl.: umbärliga l. onödiga l. lyxbetonade varor; jfr onödighet 2. Alla de onödenheter, som hittils oss öfversvämmat. PH 11: 412 (1778). —
ONÖDGAD, p. adj. (numera bl. tillf.) = onödd. Efter en .. öfvervägning af oss .. frivilligen, onödgade .. beslutedt är. RA I. 3: 87 (1593). Böök 1Ess. 116 (1913; bildl.). särsk. (†) ss. adv.: frivilligt. Geijer I. 1: 271 (1845).

 

Spalt O 1002 band 19, 1950

Webbansvarig