Publicerad 1950   Lämna synpunkter
O- ssgr (forts.):
ONÅBAR3~02, äv. 3~20, adj. (i sht i vitter stil) som man icke kan nå l. komma fram till, som man aldrig får uppleva, ouppnåelig; äv.: oåtkomlig; i sht om ngt som är målet för ens traktan l. drömmar l. längtan. Onåbar lycka. Lagerlöf Drottn. 238 (1899). Onåbar för sinnlig iakttagelse. Hirn HelSkrin. 129 (1909). Dens. Barnlek 230 (1916; adv.). särsk. (tillf.) om längtan l. önskan: vars mål är ouppnåeligt, hopplös. Söderhjelm Tavaststj. 314 (1900). Enckell Ljusd. 61 (1930).

 

Spalt O 995 band 19, 1950

Webbansvarig